I går kväll fick jag en ingivelse om hur Expo-området skulle kunna användas efter evenemanget – en insikt värdig ”Civilisationens skivspelare”, en plats där dagens Kūkai och Nobunaga skulle kunna vistas.
Jag hade bestämt att när sommaren kom – när varje dag bjöd på klarblå himmel, den perfekta årstiden för fotografering – skulle jag bege mig till Stora Takkronan för att ta bilder med utsikt över Osakabukten och staden.
På grund av denna plan missade jag chansen att köpa ett säsongskort.
Men eftersom jag fortfarande kan köpa ett, överväger jag det.
Den 2 augusti visade TV Tokyo (Osaka) i programmet Shin Bi no Kyojin (”Nya skönhetens giganter”) Sou Fujimotos Stora Takkrona vid Expo 2025 Osaka–Kansai.
Människor involverade i världsutställningar från hela världen berömde enhälligt kronan.
”Allt borde bevaras,” sade västerlänningar.
”Japansk byggteknik är fantastisk – bara japanerna kunde göra detta,” kommenterade människor från Asien och Afrika.
Stora Takkronan, Gästpaviljongen och Naturens skog – tre av Sou Fujimotos livsverk som förkroppsligar hans briljanta idéer – måste bevaras som nationella skatter.
Detta skrev jag i går kväll och skickade ut till världen.
Det var efter det som ingivelsen i inledningsstycket kom till mig – den bästa och finaste idén för att bevara denna plats för evigt.
I maj 2011 diagnostiserades jag av min behandlande läkare med en allvarlig sjukdom och fick ”25 procents chans att överleva.”
Jag tillbringade åtta månader på Kitano-sjukhuset, en stor institution knuten till Kyoto Universitets medicinska fakultet.
Tack vare skickligheten hos de yngre läkarna och sjuksköterskorna – mina juniorer – blev jag helt frisk och skrevs ut den 16 december 2011.
Året därpå, 2012, tillbringade jag 300 av årets 365 dagar i Kyoto prefekturala botaniska trädgård, som är direkt ansluten till Kitayama station på Kyotos tunnelbanas Karasuma-linje.
Jag fotograferade växter och blommor för varje årstid, vilda fåglar som kungsfiskare, fjärilar som stor Mormon och makaonfjäril, geckoödlor och olika insekter.
Denna botaniska trädgård var verkligen den bästa.
Varje dag bjöd på ett nytt möte; ingen dag var den andra lik.
En månad köpte jag till och med ett JR-pendlarkort från Shin-Osaka till Kyoto station.
En av de största anledningarna till att jag förälskade mig så djupt i Kyoto Botaniska trädgård var dess bekvämlighet.
Femtio minuter efter att jag lämnat mitt hem var jag framme vid trädgården.
Att den var direkt ansluten till stationen innebar ingen trötthet alls.
Den trädgården väckte min tradition att besöka säsongens blomsterplatser under soliga dagar perfekta för fotografering.
I går, när jag mindes årets början genom att fotografera växter och blommor, blev jag övertygad om att mitt förslag var helt rätt.
Mitt i vintern finns japansk helig bambu (senryō och manryō).
Från januari till februari blommar kamelia och sasanqua – kamelior, likt rosor, har många sorter och en skönhet som kan mäta sig med rosor.
(Kamelia är Chanels företagsblomma.)
I början av mars kommer plommonträden, vars doft och skönhet bevisas av plommonlunden vid Osaka slott och Kitano Tenmangū.
Gråtande plommonträd kan mäta sig med körsbärsblommor i skönhet, vilket visas av Jōnangū-helgedomen.
Från slutet av mars till början av april blommar körsbärsträden – jag anser att Kyotos är de bästa i Japan.
”Se körsbärsblommorna i Daigo innan du dör” – körsbärsblommorna vid Daigo-ji-templet, förknippade med Hideyoshi, är i sig nationella skatter, såsom det gråtande körsbärsträdet vid ingången till Sanbō-in, och den ojämförliga skönheten hos det gråtande körsbärsträdet vid Reihō-in.
Ibland sammanfaller full blom av Somei Yoshino längs allén, som bildar en imponerande körsbärsblomskorridor, med dessa gråtande körsbärsträd i full blom.
Naturens timing är verkligen fantastisk – under denna säsong finns det alltid minst en dag med klar himmel.
Under år med två på varandra följande soliga dagar besökte jag två dagar i rad.
Samtidigt med Daigo-jis säsong blommar Gions gråtande körsbärsträd i Maruyama-parken, upptäckt av Sano Tōemon – det ärftliga namnet för mästareträdgårdsmästaren vid Uetō i Saga, Kyoto.
Från Maruyama-parken till Kiyomizu-templet, längs Gion Shirakawa, Takase-floden och Kamo-floden, är det som om gardiner av gråtande körsbärsblommor har dragits.
Detta sammanfaller ibland med full blom av Somei Yoshino i Kyoto Botaniska trädgård, som också njuter av klart väder.
Dessutom, de gråtande körsbärsträden vid Nison-in, Tenryū-ji, och Somei Yoshino i Nakano-shima-parken i Arashiyama; full blom av de gråtande körsbärsträden i Heian-helgedomens trädgårdar sker också under klar himmel.
Kyotos körsbärsblomssäsong avslutas med Omuro-zakura vid Ninnaji-templet – och även när dessa är i full blom är himlen klar.
Efter körsbärsblommorna kommer blåregnen vid ingången till Byōdō-in i Uji i full blom; lite senare blommar blåregnen inne på tempelområdet, och vid den tiden blommar även Kirishima-azaleorna vid dammen.
Varje år dyker mina ”älskare”, makaonfjärilarna, upp – två eller tre åt gången – vid dessa azaleor.
Varje år vid Byōdō-in finns det en excentrisk man som ignorerar själva templet och fotograferar endast azaleorna och fjärilarna i ett rus.
När hans fotografering är över vänder han på klacken och lämnar området – den mannen är jag.
Därifrån beger jag mig till Nagaoka Tenmangū-helgedomen för att fotografera Japans bästa Kirishima-azaleor.
Efter azaleorna kommer satsuki-azaleorna.
I maj sammanfaller satsuki runt Bank of Japans Osaka-filial och Osakas stadshus med rosorna i Nakanoshima Rosenträdgård.
Blåregnen i Nara Parks Manyō-en-trädgård i Kasuga Taisha – kanske Japans bästa blåregnsträdgård – blommar också fullt under denna säsongs klara dagar.
Detta kapitel slutar på försommaren.
Från nyår till försommaren skulle varje växt och blomma i denna bästa av alla botaniska trädgårdar, omsluten av Fujimotos Stora Takkrona, bli en firad säsongshöjdpunkt i vår tid.
För flera år sedan fick jag först veta att Osaka också har en underbar botanisk trädgård – Nagai Botaniska trädgård.
Det första som imponerade där var hortensiaträdgården – kanske den bästa i Japan.
Skönheten i dess mångfald av hortensior är oöverträffad.
När jag fotograferade en intensivt rosa hortensia på nära håll dök plötsligt en ödla upp framför mig – en mirakulös bild.
De som har sett fotot skulle hålla med om att ödleögonen ovanpå den praktfulla hortensian skapade en oöverträffad skönhet och charm.
Den tid vi såg varandra i ögonen var ren lycka.
En annan sak som imponerade på mig i denna trädgård var att rosenträdgården blommade även mitt i vintern.
I våras upplevde jag för första gången den verkliga essensen av denna rosenträdgård – den var magnifik bortom jämförelse.
Fram till dess hade Kyoto Botaniska trädgårds rosenträdgård varit min favorit.
För några år sedan upptäckte jag skönheten i Osakas Nakanoshima Rosenträdgård och har sedan dess besökt varje vår och höst för att fotografera den många gånger.
Men Nagais rosenträdgård kan mäta sig med – kanske till och med överträffa – dessa.
Jag vill tillägga ytterligare tankar om storheten i att göra Expo 2025-området till världens största botaniska trädgård.
Området är enormt.
En plommonlund, en körsbärsblomspark – utsikten över minst tusen körsbärsträd från toppen av Stora Takkronan skulle kunna mäta sig med ”Yoshinos tusen körsbärsträd” i storslagenhet.
Jag har tänkt fotografera Yoshinos tusen körsbärsträd, men Yoshino är helt enkelt för obekvämt – så jag nöjer mig troligen med tv-bilder.
I kontrast skulle ”Osakas tusen körsbärsträd” sedda från Stora Takkronan på Expo-området ligga bara femtio minuter från mitt hem – med Midosuji-tunnelbanelinjen och byte till Chuo-linjen till Maishima station, direktansluten.
Många Osakabor skulle tycka att det är lika bekvämt.
För besökare från andra prefekturer eller utlandet är tillgängligheten också utmärkt.
På vägen finns Kaiyukan-akvariet och kryssningsterminalen för Santa Maria i Osakabukten.
Nagai Botaniska trädgård är underbar, men jag besöker den inte ofta.
Även om det är cirka femtio minuter med tunnelbana kräver det en tio minuters promenad från stationen, vilket är ansträngande på sommaren.
Vägen dit är inte särskilt trevlig, och vid fotografering kommer intetsägande byggnader med i bilden.
Hur är det med Expo-området?
Maishima station är direktansluten och utsikten från kronan är magnifik.
För älskare av hav, vatten, himmel och moln skulle det vara den ultimata stora botaniska trädgården.
En plommonlund, körsbärsblomspark, tulpaner och olika blommor skulle pryda de fyra årstiderna.
På hösten skulle det säkert bli Osakas främsta plats för höstlöv.
Det skulle vara en plats för vila och rekreation för inte bara Osakas medborgare utan hela Japans folk.
Och så, i går kväll, fick jag den ultimata inspirationen för Expo 2025-området efter evenemanget.
Den platsen borde bli en nationell minnespark för Expo 2025 (med samarbete mellan staten, prefekturen Osaka och Osaka stad) – världens största botaniska trädgård, omgiven av den största trästrukturen i mänsklighetens historia, Stora Takkronan, mänsklighetens arv.
Många paviljonger framhåller hållbarhet.
Denna botaniska trädgård skulle förkroppsliga andan i Expo 2025 – medan Expo är en tillfällig triumf, skulle detta vara en evig.
Från hela Japan och världen skulle människor komma för att klättra upp och promenera på världens största krona, tillbringa dagen i den botaniska trädgården nedanför – ett högsta resmål.
Det kunde inte finnas någon större prestation.
Suntorys magnifika vattenattraktion och Ao och nattregnbågsparaden kunde göras till betalda attraktioner och fortsätta.
Inne i trädgården borde det finnas prisvärda, goda restauranger och viloplatser med souvenirbutiker.
Japan, prefekturen Osaka, Osaka stad – låt oss skapa, inte med vackra ord utan som ett genuint hållbart projekt, en nationell minnespark för Expo 2025 innanför Stora Takkronan.
Låt oss få kronan att blomma med ännu fler blommor än nu.
Det är den sanna innebörden av ”Sukiyanen, Osaka.”
