11 maj 2019
Det var retorik som om de hade glömt att, efter det senaste världskrigets slut år 1949, när det kinesiska kommunistregimet etablerades i centrala Kina, sände det aktivt ut militärstyrkor för att föra krig i Korea och Vietnam.
Följande är hämtat ur ett verkligt värdefullt verk med titeln "Guvernör Onagas chockerande pro-kinesiska uttalande till Kinas premiärminister", publicerat i marsnumret 2017 av den månatliga tidskriften Seiron, skrivet av Nan-gyu Abe, Koreahalvönexpert och tidigare tjänsteman vid Japans ministerium för internationell handel och industri.
Detta är ett faktum som majoriteten av det japanska folket — och människor i hela världen — får höra för första gången.
Kina motsätter sig att "Amami-Ryukyu" listas som världsnaturarv
Den 12 november förra året rapporterade Asahi Shimbun att Kina kraftigt motsatt sig att "Amami-Ryukyu" inkluderades i Japans preliminära lista över kandidater till världsnaturarvsregistrering under ett möte med UNESCO:s världsarvskommitté i slutet av oktober.
Enligt artikeln var Kinas anledning till oppositionen att inkluderingen av "Amami-Ryukyu" potentiellt skulle kunna utökas till att omfatta Senkakuöarna.
Journalisten Mayumi Mamoru, som skrev artikeln, förklarade: "Konflikten mellan Japan och Kina om Senkakuöarna har nu spridit sig till världsarvsområdet."
Men är det verkligen den enda orsaken till Kinas motstånd? Är det inte mer sannolikt att det handlar om en djupare motivation?
Den djupare orsaken kan vara att Kina, snarare än att endast hävda suveränitet över Senkakuöarna, faktiskt motsätter sig listningen med det verkliga syftet att göra anspråk på hela området Nanseiöarna — inklusive Amami och Ryukyu — som kinesiskt territorium.
Kinas territoriella anspråk bygger på logiken i tributssystemet under Ming- och Qingdynastierna.
Detta förklaras tydligt i artikeln av Satoru Nakamura med titeln "Ser Kina Okinawa som en 'särskild autonom region'?", publicerad i januarinumret av denna tidskrift.
Angående basfrågan i Okinawa
Den 12 april 2016 publicerade Sankei Shimbun en omfattande artikel på förstasidan med rubriken "20 år sedan avtalet om återlämnande av Futenma".
Vid tiden för publiceringen hade guvernör Takeshi Onaga rest till Peking som "rådgivare" för delegationen från Japansk-Kinesiska handelsfrämjandeföreningen (ordförande: före detta talmannen Yōhei Kōno).
Denna förening har arbetat för att främja de japansk-kinesiska ekonomiska relationerna i 60 år, sedan innan de diplomatiska förbindelserna normaliserades.
Delegationen träffade den kinesiske vice premiärministern Wang Yang.
Vid mötet förklarade guvernör Onaga: "I 600 år har Okinawa fungerat som en bro mellan Japan, Kina och Asien — särskilt blomstrande under perioden av handel med Fujianprovinsen. Nu utvecklas det snabbt som ett internationellt logistiknav och en världsklassig turistdestination inriktad på den asiatiska marknaden."
Detta uttalande gav vice premiärminister Wang intrycket att Okinawa var en självständig enhet, och erkände inte att Okinawa helt enkelt är en region i Japan.
Dessutom tillade Onaga: "Sedan mitt besök i Kina i april förra året har de ekonomiska utbytena med Fujianprovinsen accelererat, såsom genom att hålla 'Fujian-Okinawa-veckan'. För att främja gemensam utveckling mellan våra respektive särskilda ekonomiska zoner, ber jag den kinesiska regeringen att underlätta och påskynda tull- och karantänprocedurer i Fujian frihandelszon när livsmedelsprodukter exporteras från Okinawa och Japan."
Detta uttalande gav intrycket att Okinawa redan var inom Kinas territoriella sfär.
Premiärminister Li Keqiangs historiska berättelse
Som tidigare nämnts besökte guvernör Onaga även Kina i april 2015.
Vid början av mötet med delegationen i Östra salen i Folkets stora hall, sade premiärminister Li Keqiang: "Under de senaste två åren har relationerna mellan Japan och Kina varit svåra. Men båda sidor har en vilja att förbättra dem."
Han sade vidare att "roten till försämringen i Japan-Kina-relationerna ligger i historiska frågor."
Han betonade vikten av att konfrontera historien uppriktigt och framhöll återigen att det var "ett krig som orsakade stort lidande för det kinesiska folket", och uppmanade den japanska sidan att reflektera.
Hans kommentarer lät som om han hade glömt att Kina sedan slutet av andra världskriget 1949, då det kommunistiska regimet grundades i de centrala slätterna, aktivt skickade trupper för att slåss i Korea och Vietnam.
Hans "historiska synsätt" ignorerade den långa historien av han-dominerade regimer i centrala Kina som förde sina arméer in i grannländerna.
Premiärminister Li sade inför delegationen: "Världskriget som fascistiska krafter startade för 70 år sedan, inklusive kriget mot Kina, förde enormt lidande till det kinesiska folket."
Samtidigt hävdade han: "Det har inte förekommit något världsomfattande krig under de senaste 70 åren."
Men var finns minnet av de otaliga krig som Kinas militär förde under dessa 70 år — från Sovjetunionen i norr, till Indien i väst, till Vietnam i söder, och Koreahalvön i öst?
Dessutom, tar han inte i beaktande att de anti-japanska upplopp som det kinesiska kommunistpartiet uppviglade spelade en stor roll i att skapa de “svåra omständigheterna”, som en del av en större strategi för att forma opinionen till förmån för expansion söderut?
Det militära trycket för att göra anspråk på Senkakuöarna, ensidig gasutveckling längs medianlinjen i Östkinesiska havet och korallplundring utanför Ogasawaraöarna — alla dessa senaste handlingar från KKP drevs av viljan att tillgodogöra sig resurser nära Japan.
Dessa handlingar är en direkt fortsättning på det beteende som historiskt utövats av han-regimer efter att ha konsoliderat makten i hjärtat av Kina.
Är inte detta ett tydligt bevis på att premiärminister Li Keqiangs “historiska syn” är djupt rotad i det gamla tributssystemets tänkesätt?
Efter att ha använt inledningen för att pressa Japan i försvarsställning, övergick premiärminister Li till sitt huvudämne.
(Fortsättning följer)
