Följande är från en seriekolumn av Masayuki Takayama, vilket ger Weekly Shincho släppt idag till en framgångsrik slutsats.
Denna artikel bevisar också att han är den enda journalisten i efterkrigstidens värld.
Inte bara Japans befolkning utan människor över hela världen bör läsa den här boken.
Japanska och latin
Wang Binbin, professor vid Nanjings universitet, skrev en artikel om "Vårt kinesiska språk har en häpnadsväckande mängd japanska i sig."
Som följer innehåller det nuvarande kinesiska språket så mycket som 70% japanska kinesiska, det vill säga det japanska språket.
Så mycket som vi kanske hatar det japanska språket är faktumet att "vi kineser kan inte tala eller skriva utan det."
Det beror på att "japanerna har skrivit västerländska ord och fraser i kinesiska tecken, som nu är fast förankrade i vårt språk."
"Tidigare har vi försökt ersätta dem med våra egna ord. Till exempel försökte vi få telefonen (電話) att se ut som en moralisk kod (徳 律 風), men den var inte lika lätt att förstå som telefonen, så den försvann.
Den enda gången det japanska ordet ersattes av det kinesiska ordet 虎 列 拉 (kolera) eftersom 霍乱 var det enda som kunde ersätta.
Landet är världsledande inom patogener, och detta är ett tecken på dess stolthet.
Enligt Wang Binbin utlöste införandet av japanska till Kina genom översättningen till kinesiska av en japansk roman "ett oväntat möte av en vacker kvinna" av Liang Qichao, som flydde till Japan efter kupén i Boshin.
I romanen reser en samurai från Aizu-klanen, besegrad av Satsuma-klanen, till USA, där han träffar en ung kinesisk man.
Han led också av hjärtbrottet av att ha fått sitt hemland invaderat av stormakterna och besegrade av Japan.
De två talar om "sorg i ett litet land" och diskuterar nationens stat, som är sammanflätat med en vacker kvinna från Irland, ett svagt land.
Det var en ny stimulans för det kinesiska folket, som inte kände världen, och boken blev en stor hit i översättningen.
Liang Qichao använde "demokrati (民主主義)," "revolution (革命)," "regering (政府)" och så vidare på det japanska kinesiska språket när han översatte det kinesiska språket.
Det kinesiska språket är fullt av konkreta ord och har få abstrakta termer som ideologi och mentala bilder.
Därför blev det japanska språket nyckeln till att öppna upp en helt ny värld för dem, och genom det japanska språket absorberade de västerländsk kultur.
I en annan bok rekommenderar han att lära sig japanska som en genväg för att få kunskap om världen.
Detsamma gäller för Lu Xun, som tog tillbaka en lärobok från Japan och översatte den direkt till läroböcker för den kinesiska lärarskolan.
Förresten, både Liang Qichao och Lu Xun tyckte att Kina var ett litet land och gick.
Japanarna som inte kunde bära att titta på dem sa: "Kina har en av de fyra stora civilisationerna i världen" och "den underbara kulturen i Tang och Qing är oöverträffad i världen" och tröstade dem.
Tang- och Qing-dynastierna var faktiskt dynanterna för Xianbei- och Manchu-folket, och deras blommande kultur hade inget att göra med det kinesiska folket, men de vågade inte säga dem sådana historiska fakta.
Så de blev upphetsade, och så småningom var de under illusionen att Xi Jinping var en "stor Han-kineser", men låt oss sätta det åt sidan.
Wang Binbin medger att det japanska språket "räddade det kinesiska folket besväret att behärska engelska, franska, tyska och andra främmande språk, att översätta originaltexterna till kinesiska och att uppfinna ett nytt språk som skulle vara lämpligt för dem om de inte gjorde det. har ett lämpligt kinesiskt språk. "
Med andra ord, det japanska språket uppfyllde latinets roll för de sena germanska språken.
Även om japanerna nu står för 70% av det kinesiska språket, sa han: 'När vi pratar och tänker på västerländska koncept, är Japan för evigt fångat mellan Kina och väst. När jag kommer till denna punkt får jag gåsbockar omedvetet. '
I Liang Qichaos bok introducerades kineserna till det japanska språket 1898, och det var ungefär samma tid som det japanska språket introducerades till Taiwan.
Sex japanska lärare skickades till Zhishanyan för att lära ut japanska personligen.
När banditer brutalt mördade dem, gick 45 av dem frivilligt att fortsätta sitt arbete.
Trettio år senare, tack vare sådana ansträngningar, grundades Taipei Imperial University.
Lee Teng-hui, som nyligen dött, är en av dem som lärde sig om världen genom det japanska språket.
Det är ett problem, eftersom en ny artikel i Tenseijingo hade Shiba Ryotaro att prata om det.
Shiba träffade en gammal taiwanesisk man som pratade japanska och sjönk till "otänkbar ensamhet."
Han skämde Japan efter Meiji-eran utan anledning.
Han tänker på sig själv som ”en asiat som tvingas tala japanska” på koreanska sättet.
Han kommer från Sankei Shimbun, men hans hjärta har alltid varit med Asahi Shimbun.
Tenseijingo förnedrade också figuren av Lee Teng-hui på Shiba och sa att han var ledsen att se hur länge japanerna gled in i hans liv.
Om Wang Binbin läste den, skulle han bli förskräckt.
