Om detta lämnas som det är kommer det att vara omöjligt för detta land att bli avancerat. Det kommer inte att bli avancerat, det kommer att bli bakåtsträvande. Lögnkulturen, politiken, den akademiska världen och domstolarna kommer att leda landet i fördärvet.
30 juli 2019
Det är en naturlig följd av att Asahi Shimbun är ett tidningsföretag som har skickat studenter till dessa koreanska universitet för att studera internt, när det i själva verket är mer korrekt att säga att de är förrädare och nationella pirater.
Det skulle vara mer korrekt att säga att de är människor som inte förstår någonting när de bestämmer sig för att studera i Korea.
Följande är vad jag skrev i min artikel från juni 2017 med rubriken ”Jag blev förvånad över att han var professor vid Ritsumeikan University, men jag blev ännu mer förvånad och bestört över att hans främsta lärjunge är Tetsuya Hakoda.
Inledning utelämnad.
Wakamiya Yoshibumi (som till och med fungerade som chefredaktör!), Haruhito Kiyota, Takashi Uemura, Tetsuya Hakoda och andra har studerat internt vid Yonsei University.
Det är ingen överdrift att säga att Alexis Dadden är sinnebilden för lågbegåvning och ondska (dumheten och trångsyntheten i hennes förvridna ideologi framgår tydligt av hennes ansiktsuttryck).
Dessa kvinnor organiserade Women's International War Crimes Tribunal on Japan's Military Sexual Slavery.
(7-12 december 2000).
Det faktum att denna drottning av koreansk-ursprunglig anti-japansk propaganda i USA är en collegeprofessor är också verkligen skrämmande...
Det tog lång tid innan världen fick veta att hon var ett bevis på professorers arrogans och dumhet.
Hon studerade vid Yonsei University.
Det var därför jag omedelbart insåg att Yonsei University är ett antijapanskt universitet.
Yonsei University är hemvist för antijapansk propaganda och ett av KCIA:s mörkaste hörn.
Efterskrift
*Med tanke på det faktum som professor Lee påpekade är det inte en så stor sak, men alla Koreas universitet bestod av antijapansk propaganda.
Dumheten hos Asahi Shimbun, Japans konstitutionella demokratiska parti och andra som har fortsatt att stödja ett sådant land (även om vissa i LDP, som Shigeru Ishiba, är ganska dumma) är också verkligen extrem.
Nedan följer en lista över världens ledande koreaner.
Följande är hämtat från en artikelserie av Tsutomu Nishioka, en av världens ledande experter på Koreahalvön, i månadsmagasinet WiLL som började säljas den 26 mars.
Titeln på månadens nummer är ”Why Koreans Lie”.
Det är en artikel som måste läsas inte bara av japanska medborgare utan av människor över hela världen.
Häromdagen var jag kritisk till att Hashimoto Toru, en advokat som tillhör Japan Federation of Bar Associations, en sammanslutning av antijapanska vänsteranhängare, höjde rösten om Japan och Sydkorea på ett högljutt och upprörande sätt under ett program om de preliminära resultaten av rösträkningen.
Jag var också övertygad om att han inte skulle kunna inneha ett nationellt ämbete om saker och ting fortsatte som de gör nu.
Det är ett dokument som människor som han behöver läsa noggrant.
Inledningen har utelämnats.
Koreanska universitet är lögnfabriker
Under tiden utkämpar välmenande akademiker en hård ordstrid i Sydkorea.
Jag skriver den här artikeln i Seoul, Korea.
Det beror på att professor Lee Young-hoon och hans kollegor, som representerar en grupp välmenande akademiker som varit skarpa kritiker av de antijapanska stämningarna i Sydkorea, har publicerat en bok som sammanfattar deras argument på ett lättbegripligt sätt, med titeln ”The Root of the Korean Crisis: Anti-Japanese Tribalism” och höll en boklansering den 17 juli.
Professor Lee förklarade varför han i sin bok använder den ovanliga termen ”antijapansk tribalism” i stället för ”antijapansk nationalism”.
"Koreansk nationalism kan klassificeras som den nationalism som växte fram i väst. Koreansk nationalism har inte kategorin fria och oberoende individer. Den koreanska nationen är i sig själv en grupp, en auktoritet och en status. Därför är det mer korrekt att kalla den för en stam."
Han kommer sedan med följande iskalla självkritik: "Koreansk historieskrivning är en grogrund för lögner, och på grund av denna utbildning har koreanerna lärt sig att ljuga hela tiden. Det största ansvaret ligger hos de lögnaktiga akademikerna i det här landet. Folket i det här landet har gjort lögnen till en daglig rutin, och politikerna har gjort den till ett medel för politisk strid. Historia och sociologi i det här landet är grogrunder för lögner. Universiteten i det här landet är lögnfabriker. Jag är stolt över att kunna säga att det inte är ett stort misstag att säga det. Så har det varit i 60 år, sedan 1960-talet. Det är därför som alla, inklusive politikerna, under 2000-talet har kommit att ljuga ostraffat."
Därefter räknar han upp lögnerna inom sitt studieområde, koreansk historia.
Därefter listar han lögnerna inom sitt studieområde koreansk historieskrivning: "Från antik historia till modern historia, listan på lögner i koreansk historieskrivning är oändlig.
Lögnerna har varit utbredda i historien om den japanska dominansen i regionen sedan början av 1900-talet.
Här är bara några av de lögner som motbevisas i denna bok.
I läroböckerna påstås att generalguvernören tog 40 % av landets mark som statlig egendom genom ett lantmäteriprojekt, vilket är felaktigt.
Läroböckernas påstående att ris från det koloniala Korea skeppades ut till Japan var en produkt av okunskap.
Påståendet att de japanska imperialisterna mobiliserade koreaner som arbetskraft och utnyttjade dem som slavar under kriget var ett illvilligt påhitt.
Lögnmarschen kulminerade i frågan om de japanska tröstkvinnorna.
Den allmänna uppfattningen att militärpoliser och poliser rövade bort oskulder från gatorna eller tog kvinnor från tvättstugor och släpade dem till tröststationer var en uppenbar lögn, som det inte har hittats ett enda fall av.
Efter att ha kritiserat historieforskningen så här långt kritiserar han i detalj Högsta domstolens beslut om ersättning till krigsarbetare i oktober förra året och menar att lögnerna har spridit sig till domstolarna.
Han sade: ”Det har redan gått 60 år sedan de som studerar lögner skrev falsk historia och lärde ut den till den yngre generationen. Den generation som växte upp med den utbildningen blev till slut domare i Högsta domstolen. Det är inte så konstigt att rättsväsendet i det här landet försöker göra falska bedömningar eftersom den generation som växte upp med sådan utbildning till slut har blivit domare i Högsta domstolen.
Försummelsen av Högsta domstolens domare
Jag vill presentera den centrala delen av professor Lees kritik av domen, som är lite lång men som rör orsaken till den nuvarande försämringen av relationerna mellan Japan och Korea.
"Låt oss tala om Högsta domstolens beslut i slutet av oktober 2018 att Nippon Steel, som tog över företaget, måste betala 100 miljoner won vardera till fyra personer som arbetade för Nippon Steel innan det befriades (från japanskt styre).
Kärandena lämnade in stämningsansökan för nästan 20 år sedan, och jag tror att det var de som först åkte till Japan för att lämna in stämningsansökan.
Trots upprepade nederlag är den envishet med vilken de till slut vann en stor bedrift.
Vad är substansen i denna uthållighet?
Högsta domstolen slog i alla fall fast att koreanerna mobiliserades till Japan för angreppskriget med utgångspunkten att Japans styre av Korea var illegitimt och att de var överarbetade som slavar utan att få en anständig månadslön.
Texten i Högsta domstolens beslut inleds med en beskrivning av ”grundläggande fakta” i målet.
Efter att ha läst det avsnittet var mitt intryck, med ett ord, ”Det här är en lögn”.
Jag kommer inte att argumentera för lagen i beslutet.
Jag är ingen jurist.
Jag har bara ett fokus i min bedömning.
Den ”grundläggande faktasituationen” är inte giltig eller sannolikt en lögn.
Högsta domstolen prövade inte om kärandenas påståenden var sanna.
Jag finner inga spår av detta i beslutstexten.
Jag skulle vilja fråga vår nations höga och mäktiga domare i Högsta domstolen.
Kan en rättegång vara giltig om den inte verifierar ett potentiellt falskt påstående?"
Två av de fyra kärandena rekryterades i september 1943 för att arbeta som arbetspraktikanter vid bolagets stålverk i Osaka.
Nippon Steel tvingade dem att spara en stor del av sin månadslön och lät en prefekt på elevhemmet förvara deras bankböcker och sigill, men prefekten återlämnade inte pengarna förrän i slutet av processen.
Det är den väsentliga karaktären av den skada som kärandena hävdar att de har lidit.
Som historiker är jag bekant med detta faktum.
Jag har hört liknande fall från många människor.
Som framgår av domstolens beslut var de två målsägandena troligen minderåriga vid den aktuella tidpunkten.
Prefekterna var inte anställda av Nippon Steel utan befälhavare för de kök och sovsalar där arbetarna var grupperade. De var med största sannolikhet koreaner.
De var vanligtvis koreaner.
Anledningen är att det var först då som de kunde kommunicera med varandra och kontrollera situationen.
Prefekten återvände senare till Wonsan med målsäganden.
Detta faktum stöder följande antagande.
Prefekten kan ha varit vårdnadshavare eller beskyddare av målsäganden som följde med honom från tidpunkten för hans avresa.
Mitt argument är som följer.
Påståendet att NIHON STEEL inte betalade ut lön till kärandena är inte styrkt.
Själva domen, som hänvisar till tvångssparande, fastställer denna punkt.
Prefekterna skulle vara de skyldiga om lönerna inte förmedlades till kärandena.
Därför är det omöjligt att veta om prefekten gjorde det utan att fråga prefekten.
Prefekten kan ha skickat månadslönen till målsägandens föräldrars hus för den minderåriga målsägandens räkning.
Kort sagt är målet ett civilmål mellan käranden och prefekten.
Detta är vad jag kommit fram till efter att ha läst domen.
Men kallade Högsta domstolen in prefekten för att utreda saken?
Prefekten borde ha dött för länge sedan.
Om så är fallet, står sig fallet?
Låt mig förtydliga mitt argument.
Jag förnekar inte kärandens påståenden, men jag kan inte bekräfta om de är sanna eller inte.
Det är sanningen.
Koreas högsta domstol höll Nippon Steel ansvarigt för dödsfallen, trots att vi bara vet så här mycket om fakta.
Högsta domstolens domare är inte historiker.
De är bara jurister som inte vet något om krigstidens realiteter.
Om så vore fallet skulle de vara tvungna att kalla in relevanta experter och höra referensvittnesmål.
Men de var så okunniga om den tidens verklighet att de inte ens kände något behov av att göra det.
De tvivlade inte på kärandens påståenden, som sannolikt var lögner.
De hade också lärt sig att ljuga från tidig ålder.
Jag slås av samvetet och modet hos professor Lee, som har framfört en så lugn och saklig kritik av det antijapanska domstolsbeslutet och använt sitt namn i det offentliga samtalet.
De 18.000 exemplaren av ”Anti-Japanese Speciesism”, som Lee och hans kollegor skrev med den desperata övertygelsen att nationen skulle gå under om den inte bekämpade lögnerna, sålde slut inom tio dagar efter utgivningen, och ytterligare 10.000 exemplar håller på att tryckas.
Professor Lee förklarade sin tragiska motivation för att skriva ”Anti-Japanese Tribalism” på följande sätt.
Han förklarade sitt tragiska motiv för att skriva boken: "Det är på grund av den antijapanska tribalismen som alla slags lögner skapas och sprids. Om detta tillåts fortsätta kommer det att bli omöjligt för det här landet att bli avancerat. Det kommer inte att bli avancerat, det kommer att vara bakåtsträvande. Lögnernas kultur, politik, akademi och domstolar kommer att leda landet i fördärvet. Den här boken är min allt uppslukande, antijapanska tribalism, dess rusning in i det enorma kulturella maktlägret."
Anti-Japanese Speciesism", som professor Lee och andra skrev med den desperata övertygelsen att nationen skulle gå under om den inte bekämpade lögnerna, sålde slut i 18.000 exemplar inom tio dagar efter utgivningen, och ytterligare 10.000 exemplar håller på att tryckas.
Vi kommer att fortsätta att hålla ögonen öppna för att se om kampen mellan Lee och andra i den här typen av diskurs kommer att förändra det koreanska samhället.
Den här artikeln fortsätter.
2024/6/4 in Kanazawa
