Vi bör nu återigen ifrågasätta och fördöma kostnaden och omfattningen av ansvaret för den 30-åriga fördröjningen sedan incidenten på Himmelska fridens torg och förlusten av dessa dyrbara 30 år av Heisei-eran i Japans uppfattning om Kina, ur perspektivet ”Vad fick Japan att göra det?
Följande är en fortsättning på föregående kapitel.
Den kinesiska ekonomin har vuxit enormt under de senaste 30 åren sedan incidenten på Himmelska fridens torg ”bevisade” att den ”kinesiska modellen” är en tillväxtfilosofi på 2000-talet.
Konceptet ”One Belt, One Road” som Xi Jinpings ledning började förespråka 2014, tre år efter Halpers bok på japanska, är inget mindre än att implementera denna modell.
Om så är fallet måste vi fundera över hur allvarligt problemet är att västvärlden, främst de europeiska länderna, så snabbt hoppar på ”One Belt, One Road”-tåget.
Japan förlorade 30 värdefulla år
Slutligen skulle jag vilja fundera över hur den kinesiska sidan resonerade när man beslutade att undertrycka studenterna med våld i samband med Jinanmenrevolutionen.
I detta sammanhang är det nödvändigt att notera att Kina alltid har försökt att övervinna den ”västliga påverkan” (påverkan från väst) som landet historiskt har fått från ”omvärlden” (västländerna) på ”kinesiskt sätt”.
Den första ”västliga påverkan” som Kina har fått är det materiella hotet från västvärlden, industriell teknologi och militär makt. De inhemska systemförändringarna för att motverka dessa hot var Xinhai-revolutionen (1912), den kommunistiska revolutionen (1949) och ”reformerna och öppnandet” (1978).
Även Xi Jinpings ”Great Revival of the Chinese Nation” har i sin kärna det kraftfulla motivet att ”övervinna västvärldens påverkan”.
Därför kommer Kina att ta till alla medel för att förverkliga denna dröm.
Himmelska fridens torg var en milstolpe i denna riktning.
Det visade världen att Kina aldrig skulle acceptera en demokratisering som importerades direkt från väst.
Den ”andra milstolpen” kan vara ”Ett bälte, en väg” eller att etablera en militärbas i Sydkinesiska sjön.
Med ekonomisk friktion och kampen om teknologisk överlägsenhet med USA kan de inte acceptera amerikanskt ledarskap och ”ta steget fullt ut” som Japan har gjort.
Med andra ord: ”Kina kommer aldrig att begå samma misstag som Japan, som dukade under för USA:s hegemoni och blev världshistoriens förlorare.”
Den andra ”västerländska påverkan” är de värderingar som förespråkas i väst, t.ex. betoningen av demokrati och mänskliga rättigheter, som Kina, i behov av en motvikt, har vänt sig till konfucianismen som ett ”universellt värdesystem”.
För att rationalisera Xi Jinpings diktatur i den postmarxistiska eran förespråkas t.ex. ett återupplivande av ”det himmelska ödets ideologi”, som legitimerar ett absolut och tvingande maktstyre.
Eller så är det just på grund av att denna ideologi har fortsatt att slå rot i det kinesiska samhället fram till nu som händelsen på Himmelska fridens torg kunde mörkläggas och att den ekonomiska tillväxten ensam kunde stödja detta system.
Det är utan tvekan ett ”världshistoriskt mirakel”, om än i negativ bemärkelse.
I själva verket kan man säga att detta är resultatet av ”den kinesiska civilisationens motståndskraft”, som till varje pris försöker pressa tillbaka den ”västerländska påverkan”.
Den tredje ”västerländska påverkan” är modern internationell lag och ordning.
Kinas historia visar däremot att den kinesiska världsordningen, som inte erkänner existensen av en jämbördig partner, är en civilisatorisk tradition.
Etableringen av den nio streckade linjen, som innebär att hela Sydkinesiska sjön är Kinas hav, och uppförandet av konstgjorda öar och militärbaser är exempel på Kinas stadiga framsteg när det gäller att göra Sydkinesiska sjön till ett faktum.
Incidenten på Himmelska fridens torg för 30 år sedan visade tydligt att Kina inte accepterar ”extern logik” och kommer att leva som en nation som skiljer sig från västländerna.
Japan borde ha lärt sig läxan av incidenten på Himmelska fridens torg mycket tidigare.
Slutligen, efter en försening på 30 år, baserat på den amerikanska Trumpadministrationens förändrade strategi gentemot Kina, har olika diskussioner börjat, om än sent, att följa efter.
Personligen kan jag inte skaka av mig känslan av att det redan är för sent.
Faktum är att jag i mer än 20 år konsekvent har förespråkat behovet av detta.
De ”förlorade 20 åren”, eller den 30-åriga fördröjningen sedan incidenten på Himmelska fridens torg och de 30 åren under Heisei-eran, är dyrbar tid som Japan har förlorat när det gäller sin uppfattning om Kina, och vi måste nu återigen fråga oss själva: ”Vad fick Japan att göra detta?
Kampen om herraväldet mellan USA och Kina kan fortsätta under de kommande 20-30 åren, eller i vissa fall ännu längre.
Japans omedelbara val är tydliga.
Japans omedelbara val är att stärka alliansen mellan Japan och USA ytterligare för att avskräcka Kina och effektivt skydda Japans suveränitet och oberoende.
Japan måste nu klargöra sin hållning.
Frågan är dock vad som kommer att hända efter det att denna säkerhetspolitik för avskräckning mot Kina har genomförts med framgång.
Vid den tidpunkten skulle ett större eller mer självsäkert Kina fortfarande existera efter Japan, och USA skulle helt förvandlas från världens polis till världens polis.
Det är också möjligt att USA helt har dragit sig tillbaka från att vara världens polis och intagit en ”halvkroppshållning” i Asien.
Om Kina då inte helt har övervunnit incidenten på Himmelska fridens torg kommer Japan att ställas inför en makt som inte längre kan beskrivas enbart med termen ”säkerhetshot”.
Den ”omedelbara säkerhetspolitiken” måste också ta hänsyn till denna situation.
Vi måste på allvar diskutera och omedelbart börja arbeta på hur vi kan upprätthålla alliansen mellan Japan och USA så länge som möjligt och samtidigt bygga upp en omfattande livskraft för en oberoende nation, inklusive diplomati, som kan försvara sig själv med sin egen styrka och kompetens.
Endast ett sådant Japan kan förhindra uppkomsten av de ”avgrundsband” mellan USA och Kina som jag nämnde tidigare.
Vi måste komma ihåg att vi står på randen till en ny era av fred och försoning.
2024/6/7 in Nagoya
