Följande är en fortsättning på föregående kapitel.
Vittnesmål från platsen
SAKURAI
Hiroshi Hasegawa, en Asahi Shimbun-alumn, skrev en intressant artikel om Kitabatake i "Collapsed Asahi Shimbun" (Wack).
Mr. Kitabatake var i tidningen "Aera" förläggningskontor i början innan han tilldelades Osakas huvudkontor.
Mr. Kitabatake satt vid skrivbordet mittemot Mr. Hasegawa och viskade till någon i telefonen.
Personen i andra änden av linjen var herr Seiji Yoshida.
Mr. Kitabatake sa också något om att "Mr. Yoshida tenderar att skämma bort när det offentliga trycket blir starkt", och att "vi, intervjuarna, måste alltid hålla i tyglarna.
Abiru
Herr Hasegawa berättade också ett intressant avsnitt om sin kollega, Yayori Matsui.
Sakurai
När Matsui var medlem av Singapore Asia Bureau skrev han en artikel där han anklagade den tidigare japanska militären för att "massakrera folket" djupt inne i Malaysias berg.
Några år senare bestämde sig Hasegawa för att följa Matsuis fotspår genom att skriva sin artikel om 50-årsjubileet för Japans krig med USA.
Han kom över en otrolig historia i provinsen Negeri Sembilan.
En medelålders kines sade till Hasegawa, "En kvinnlig reporter från tidningen Asahi Shimbun i Japan, som är i Singapore, sa till mig att det var okej att låtsas att den japanska militären begick massakern.
Och den kvinnliga reportern sa att hon hette Matsui.
Abiru
År 2014 upphävde Asahi Shimbun 16 artiklar som innehöll Seiji Yoshida.
Det har dock inte formellt korrigerat artiklarna om Matsui och Uemura.
Jag hoppas att tidningen kommer att ta detta beslut på allvar och ändra sin rapporteringsattityd.
Det kan vara ett svagt hopp, men det kan vara deras sista chans.
Sakurai
Om inte saker förändras här kommer Asahi Shimbun att fortsätta att förlora allmänhetens förtroende, och dess cirkulation kommer att minska ytterligare.
Tidigare hade den en upplaga på över 8 miljoner, men nu har den en upplaga på mindre än 5 miljoner, och jag har hört att dess faktiska cirkulation är cirka 3,5 miljoner.
Häromdagen rapporterades det i nyheten att företaget hade bokfört sin första förlust sedan starten.
Abiru
Fastighetsavdelningen kompenserar för nedgången i tidningsförsäljningen.
Yoichi Takahashi, en före detta finansbyråkrat, berättade för mig att om det bara visade honom Asahi Shimbuns finansiella rapporter, skulle han få intrycket att det var ett fastighetsbolag som gjorde närliggande affärer på sidan (skrattar).
Asahi Shimbun och det nationella intresset
Abiru
Jag har tittat tillbaka för att se om Asahi Shimbuns rapportering någonsin har haft en positiv effekt på Japans nationella intresse, men jag kan inte tänka mig något.
Åtminstone sedan början av Heisei-eran har den inte gjort annat än att få ner Japan med sin täckning av KY-korallhändelsen, trösta kvinnor och Yoshida-rapporten .......
Sakurai
Om du går tillbaka till före kriget, kritiserade han regeringen för att vara "svag knäig" över den manchuriska incidenten och uppmuntrade militären att utvidga sina krigsfronter.
Även efter krigets utbrott med USA fortsatte det konsekvent att agitera för krig. I en ledare den 14 augusti, dagen innan kriget slutade, sa den till exempel: "Det kan inte släcka eldkulan för 100 miljoner människors förankrade tro. Vi behöver bara veta att ju hårdare fiendens plan är, desto större är vedergällningen. .
Men när GHQ anlände ändrade den sin ton 180 grader och fokuserade på att försvaga Japan.
Före, under och efter kriget gjorde de ingenting för folket.
Abiru.
I fallet med "Morikake" -rapporten fortsatte de att skriva samma sak varje dag för att väcka "anti-Abe" -stämningen bland läsarna.
Jag undrade om det var så tidningar som inledde militarisering före kriget.
Sakurai
1994 publicerades en bok med titeln "Läs och bli förvånad: Asahi Shimbuns artiklar om Stillahavskriget" (skriven av Shozo Yasuda och Kotaro Ishibashi, publicerad av Lyon).
Det är en sammanställning av artiklar och ledare från Asahi Shimbun under kriget.
Asahi Shimbun förbjöd emellertid boken på grund av att upphovsrätten skulle upphöra att gälla 50 år efter det att artiklarna publicerades.
Året därpå publicerade Ota Shuppan en reviderad utgåva av boken som "Asahi Shimbuns krigsansvar." För Asahi Shimbun är ändå krigstiden och krigstiden ett skamligt förflutet.
Landet med "ödet
Abiru
När jag beskrev frågan om kvinnornas komfort fick artikeln av Sakurai, som dök upp i Bungeishunju 1997, mig att tänka, "Jag har blivit träffad.
Baserat på en intervju som Sakurai genomförde med den tidigare biträdande chefskabinetssekreteraren Nobuo Ishihara avslöjade han att den inte genomförde någon bekräftande forskning om de 16 tröstkvinnor som intervjuades i Sydkorea och att Kono-uttalandet utfärdades utan några bevis.
Sakurai
Det var länge sedan.
Från utgångspunkten att Kono-uttalandet var fel, ansökte jag om intervjuer med alla människor jag kunde tänka på oavsett hur jag tittade på det.
Kiichi Miyazawa tackade nej till mig, men jag intervjuade också Yohei Kono och den sydkoreanska ambassadören vid den tiden och slutligen hörde jag ett överraskande vittnesbörd från Ishihara.
Abiru
Jag var journalist i socialavdelningen och jag minns att jag läste detta med min chef och rusade till Ishiharas hem.
Vid den tiden dominerades frågan om komfortkvinnor helt av samhällets tendens att tro att Japan var ond.
Sakurai och Mr Nishioka var de som ifrågasatte det.
Jag har sett hur samhällets uppfattning av frågan gradvis förändrades genom en rad stabila talaktiviteter.
Som ett resultat erkände Asahi att det hade felrapporterat historien, och denna fullständiga seger är kulmen på deras ansträngningar.
Sakurai
Jag kan inte låta bli att känna att lång tid har gått.
För mer än 20 år sedan tillkännagav det mig att jag i en föreläsning sa att "tröstkvinnor inte tvingades arbeta tillsammans.
Eftersom det inte var så många människor som var medvetna om lögnerna om tröstkvinnorna som nu, blev jag flyktig under en enorm storm av basning vid den tiden.
Vi fick många protestbrev på jobbet, det skickade fax tills det slut på papper och protesttelefonsamtalet slutade aldrig ringa.
En av de mest iögonfallande var en protest som härstammar från Hokkaido.
Jag minns att jag fick protester med nästan samma formulering, främst från Hokkaido Teachers 'Union.
Abiru
I en kamp som utkämpats i "ödet", har sanningen äntligen segrat över fabrikationen.
Denna dom kommer att vara ett stort steg i kampen tillbaka.
Vittnesmål från platsen
SAKURAI
Hiroshi Hasegawa, en Asahi Shimbun-alumn, skrev en intressant artikel om Kitabatake i "Collapsed Asahi Shimbun" (Wack).
Mr. Kitabatake var i tidningen "Aera" förläggningskontor i början innan han tilldelades Osakas huvudkontor.
Mr. Kitabatake satt vid skrivbordet mittemot Mr. Hasegawa och viskade till någon i telefonen.
Personen i andra änden av linjen var herr Seiji Yoshida.
Mr. Kitabatake sa också något om att "Mr. Yoshida tenderar att skämma bort när det offentliga trycket blir starkt", och att "vi, intervjuarna, måste alltid hålla i tyglarna.
Abiru
Herr Hasegawa berättade också ett intressant avsnitt om sin kollega, Yayori Matsui.
Sakurai
När Matsui var medlem av Singapore Asia Bureau skrev han en artikel där han anklagade den tidigare japanska militären för att "massakrera folket" djupt inne i Malaysias berg.
Några år senare bestämde sig Hasegawa för att följa Matsuis fotspår genom att skriva sin artikel om 50-årsjubileet för Japans krig med USA.
Han kom över en otrolig historia i provinsen Negeri Sembilan.
En medelålders kines sade till Hasegawa, "En kvinnlig reporter från tidningen Asahi Shimbun i Japan, som är i Singapore, sa till mig att det var okej att låtsas att den japanska militären begick massakern.
Och den kvinnliga reportern sa att hon hette Matsui.
Abiru
År 2014 upphävde Asahi Shimbun 16 artiklar som innehöll Seiji Yoshida.
Det har dock inte formellt korrigerat artiklarna om Matsui och Uemura.
Jag hoppas att tidningen kommer att ta detta beslut på allvar och ändra sin rapporteringsattityd.
Det kan vara ett svagt hopp, men det kan vara deras sista chans.
Sakurai
Om inte saker förändras här kommer Asahi Shimbun att fortsätta att förlora allmänhetens förtroende, och dess cirkulation kommer att minska ytterligare.
Tidigare hade den en upplaga på över 8 miljoner, men nu har den en upplaga på mindre än 5 miljoner, och jag har hört att dess faktiska cirkulation är cirka 3,5 miljoner.
Häromdagen rapporterades det i nyheten att företaget hade bokfört sin första förlust sedan starten.
Abiru
Fastighetsavdelningen kompenserar för nedgången i tidningsförsäljningen.
Yoichi Takahashi, en före detta finansbyråkrat, berättade för mig att om det bara visade honom Asahi Shimbuns finansiella rapporter, skulle han få intrycket att det var ett fastighetsbolag som gjorde närliggande affärer på sidan (skrattar).
Asahi Shimbun och det nationella intresset
Abiru
Jag har tittat tillbaka för att se om Asahi Shimbuns rapportering någonsin har haft en positiv effekt på Japans nationella intresse, men jag kan inte tänka mig något.
Åtminstone sedan början av Heisei-eran har den inte gjort annat än att få ner Japan med sin täckning av KY-korallhändelsen, trösta kvinnor och Yoshida-rapporten .......
Sakurai
Om du går tillbaka till före kriget, kritiserade han regeringen för att vara "svag knäig" över den manchuriska incidenten och uppmuntrade militären att utvidga sina krigsfronter.
Även efter krigets utbrott med USA fortsatte det konsekvent att agitera för krig. I en ledare den 14 augusti, dagen innan kriget slutade, sa den till exempel: "Det kan inte släcka eldkulan för 100 miljoner människors förankrade tro. Vi behöver bara veta att ju hårdare fiendens plan är, desto större är vedergällningen. .
Men när GHQ anlände ändrade den sin ton 180 grader och fokuserade på att försvaga Japan.
Före, under och efter kriget gjorde de ingenting för folket.
Abiru.
I fallet med "Morikake" -rapporten fortsatte de att skriva samma sak varje dag för att väcka "anti-Abe" -stämningen bland läsarna.
Jag undrade om det var så tidningar som inledde militarisering före kriget.
Sakurai
1994 publicerades en bok med titeln "Läs och bli förvånad: Asahi Shimbuns artiklar om Stillahavskriget" (skriven av Shozo Yasuda och Kotaro Ishibashi, publicerad av Lyon).
Det är en sammanställning av artiklar och ledare från Asahi Shimbun under kriget.
Asahi Shimbun förbjöd emellertid boken på grund av att upphovsrätten skulle upphöra att gälla 50 år efter det att artiklarna publicerades.
Året därpå publicerade Ota Shuppan en reviderad utgåva av boken som "Asahi Shimbuns krigsansvar." För Asahi Shimbun är ändå krigstiden och krigstiden ett skamligt förflutet.
Landet med "ödet
Abiru
När jag beskrev frågan om kvinnornas komfort fick artikeln av Sakurai, som dök upp i Bungeishunju 1997, mig att tänka, "Jag har blivit träffad.
Baserat på en intervju som Sakurai genomförde med den tidigare biträdande chefskabinetssekreteraren Nobuo Ishihara avslöjade han att den inte genomförde någon bekräftande forskning om de 16 tröstkvinnor som intervjuades i Sydkorea och att Kono-uttalandet utfärdades utan några bevis.
Sakurai
Det var länge sedan.
Från utgångspunkten att Kono-uttalandet var fel, ansökte jag om intervjuer med alla människor jag kunde tänka på oavsett hur jag tittade på det.
Kiichi Miyazawa tackade nej till mig, men jag intervjuade också Yohei Kono och den sydkoreanska ambassadören vid den tiden och slutligen hörde jag ett överraskande vittnesbörd från Ishihara.
Abiru
Jag var journalist i socialavdelningen och jag minns att jag läste detta med min chef och rusade till Ishiharas hem.
Vid den tiden dominerades frågan om komfortkvinnor helt av samhällets tendens att tro att Japan var ond.
Sakurai och Mr Nishioka var de som ifrågasatte det.
Jag har sett hur samhällets uppfattning av frågan gradvis förändrades genom en rad stabila talaktiviteter.
Som ett resultat erkände Asahi att det hade felrapporterat historien, och denna fullständiga seger är kulmen på deras ansträngningar.
Sakurai
Jag kan inte låta bli att känna att lång tid har gått.
För mer än 20 år sedan tillkännagav det mig att jag i en föreläsning sa att "tröstkvinnor inte tvingades arbeta tillsammans.
Eftersom det inte var så många människor som var medvetna om lögnerna om tröstkvinnorna som nu, blev jag flyktig under en enorm storm av basning vid den tiden.
Vi fick många protestbrev på jobbet, det skickade fax tills det slut på papper och protesttelefonsamtalet slutade aldrig ringa.
En av de mest iögonfallande var en protest som härstammar från Hokkaido.
Jag minns att jag fick protester med nästan samma formulering, främst från Hokkaido Teachers 'Union.
Abiru
I en kamp som utkämpats i "ödet", har sanningen äntligen segrat över fabrikationen.
Denna dom kommer att vara ett stort steg i kampen tillbaka.
