Följande är hämtat från en dialog mellan Masayuki Takayama och Miki Otaka, publicerad i månadsmagasinet WiLL, på sidorna 184-200, under rubriken"Låt oss slå tillbaka mot de skandalösa ’antijapanska’ böckerna som förolämpar Japan.”
Denna dialog bevisar också att Masayuki Takayama är den som mest förtjänar Nobels litteraturpris eller Nobels fredspris.
Den bevisar också att dialogpartnern Miki Otaka är en äkta journalist.
Den antijapanska diskursen är kopplad till det.
Hur kan de inte ens erkänna Kiichiro Higuchis insatser...
Motstånd mot den skandalösa boken!
Takayama
Det finns krafter över hela världen som försöker underminera Japan.
I mars 2024 publicerades en absurd bok med titeln ”Japans förintelse” (skriven av Brian Mark Rig / ännu inte översatt till japanska) i USA.
Ootaka
Boken innehåller absurda teorier som frågan om ”tröstkvinnor”, Nankingmassakern och ”massakern på 30 miljoner människor i Asien av den japanska armén på order av kejsaren”. Författaren, Rig, skryter dessutom med att han ”bedrivit forskning vid mer än 18 forskningsanläggningar i fem länder”.
Trots detta finns det också löjliga passager som ”den japanska armén var pedofiler, precis som Jeffrey Epstein”, som diskuterar den japanska armén i nivå med barnprostitutionsmäklare, och boken är komplett med krigsförbrytelser i nivå med Yoshida Seijis.
Takayama
Som svar på en så löjlig bok publicerade Otaka ”A New Look at the ’Japan's Holocaust’” (Businesssha).
Han motbevisar boken grundligt med hjälp av sin omfattande kunskap och undersökande färdigheter.
Vem är författaren, Rig?
Ohtaka
Han är född 1971 och är en jude som bor i USA.
Han innehar titlarna American Military University (tysk militärhistoria) och Southern Methodist University historiker vid American Military University (tysk militärhistoria) och Southern Methodist University historiker.
Han är också f.d. officer i marinkåren och styrelseledamot i Holocaust Museum i Dallas.
Takayama
Rigg har också gett ut en bok med titeln ”Hitler's Jewish Soldiers” (ännu inte översatt till japanska), men det har förekommit anklagelser om plagiat.
Ohtaka
Boken handlar om de 150.000 personer i den tyska nazistarmén som klassificerades som personer med judisk härkomst.
Som ett resultat av de raslagar som infördes i mitten av 1930-talet klassificerades ett häpnadsväckande antal tyska soldater av nazisterna som judar eller ”del-judar”.
Med denna aspekt utvecklade Rigg en kritik av Hitlers styre, men när han skrev en artikel om ”deljudar” före publiceringen anklagades han av en tysk forskare för plagiat.
Dr Henry Turner, en professor vid Yale University som var Riggs handledare, sade för övrigt: ”Rigg är egentligen varken intellektuell eller historiker och han passar inte i den akademiska världen, så jag vägrade rekommendera honom för forskarutbildning.”
Takayama
Det finns inget vi kan göra åt det.
Ohtaka
Trots att en sådan person skrev den här boken publicerade Washington Post en artikel med rubriken ”Krigsförbrytelser begångna i kejsarens namn”: Under andra världskriget begick Japan många grymheter mot sina asiatiska grannar.” våldtäkt, halshuggningar, stympningar och inälvor var rutinmässiga händelser för den japanska militären, från de lägst rankade soldaterna till de högst rankade officerarna.”
(daterad 26 april 2024), etc., och det är ett stort problem.
Andrew Roberts, en neokonservativ, är listad som en av undertecknarna av Japans Förintelsebrev, som rättfärdigade Irakkriget genom att hävda att Irak hade massförstörelsevapen.
När det upptäcktes att det inte fanns några massförstörelsevapen kom Roberts för övrigt med några mycket ansträngda ursäkter.
Den person som rekommenderade honom, Lee R. Mandel, sade också: ”Det mesta av diskussionen om Förintelsen under andra världskriget handlar om de grymheter som begicks av Nazityskland. Förintelsen som begicks av kejsardömet Japan har studerats lite och erkänts ännu mindre. Historikern Brian Riggs har i sin uttömmande forskning dokumenterat vad som förmodligen är den slutgiltiga studien i ämnet. (...), 'Japan's Holocaust' är en måste-läsning för alla som studerar andra världskriget.” Jag tvivlar verkligen på att han skrev en sådan komplimang efter att ha läst boken.
Takayama
Det visar var rekommendatören kommer ifrån.
Den antijapanska diskursen är sammankopplad
Ohtaka
Jag anser att den antijapanska diskursen är sammanflätad, inte bara i ”Japans förintelse” utan även på senare tid.
År 2017 publicerade Thomas Lockley, docent vid Nihon University, boken ”Nobunaga and Yashuke: De svarta samurajerna som överlevde Honnoji” (Ota Shuppan).
I den skrev han att ”det verkar som om en trend började i Japan under Warring States-perioden för lokala notabiliteter att använda afrikanska slavar som symboler för auktoritet.”
Med andra ord försöker han säga att Yasusuke, den svarte samurajen som tjänade Oda Nobunaga, var en slav.
Takayama
Det är fullständigt nonsens.
Nobunaga fattade tycke för Yasusuke och lät honom tjäna vid sin sida.
Det finns också en teori om att han följde med Oda Nobunaga vid tiden för Honnoji-incidenten och flydde med sitt huvud.
I slutändan försvinner Nobunagas huvud i historiens dimmor, men de var så nära sammankopplade.
Om han hade varit slav skulle han aldrig ha varit så hängiven Nobunaga, och i vilket fall som helst har det japanska folket ingen uppfattning om slaveri.
Japanerna hatade slaveri.
År 1775, strax innan USA blev självständigt, kom den svenske botanikern Thunberg till Nagasaki förklädd till holländare.
Han besökte också Edo och lämnade en reseskildring från Japan där han skrev att ”japanerna var mycket arga över hur holländarna misshandlade och överansträngde sina svarta slavar”.
Japanerna hatade dessa hjärtlösa holländare och skrev till och med haiku om dem, till exempel ”De holländare som kommer till slottet följs av flugor eftersom de inte badar och låter sin kroppslukt flöda omkring.”
Det finns dessutom en historia om att Nagasakis magistrat förbarmade sig över de förtryckta svarta och tog dem från Dejima för att låta dem leka i Maruyamas rödljusdistrikt.
Ohtaka
Lockley är mycket illvillig.
Han lade till ”Yasuke”-posten på Wikipedia och manipulerade till och med Encyclopædia Britannica.
Han försöker medvetet förtala Japan.
För övrigt är Lockley också av judisk härkomst (hans farfars far var jude).
Takayama
Finns det en avsiktlig antijapansk våg som pågår?
Ohtaka
Det verkar faktiskt som om Lockleys inflytande har lett till att BBC rapporterar om ”samurajerna från Afrika” och CNN rapporterar om ”Yasukes bestående arv”, och Lockley själv förekommer nu i artiklar i utländska medier.
Om hans diskurs sprids över hela världen skulle missförstånden om Japan bara öka.
Jag kunde gå trots att jag var förkyld.
Takayama
Det är en lite gammal historia. Men 1995, på 50-årsdagen av krigsslutet, skrev den judiske forskaren Lester Tenney (professor vid University of Arizona) en bok med titeln ”Bataan: The Road to the Far Side”.
Denne man deltog i dödsmarschen på Bataan i Filippinerna. Han berättar om sina upplevelser, till exempel att han nästan blev halshuggen av en japansk officer till häst. Men han skriver också en hel del skamlöst nonsens, som att den japanska militären använde samma tortyrmetod som den amerikanska, waterboarding, och att de torterade amerikanska soldater på samma sätt som pirater gör i Gary Cooper-filmer.
Ohtaka
Yukie Sasa skrev en artikel i Bungeishunju (decembernumret 2005) om sin upplevelse av att gå dödsmarschen på Bataan.
Takayama
Dödsmarschen på Bataan var början på kriget, där de japanska och amerikanska arméerna stred.
Fiendens general MacArthur flydde dock snabbt, och de återstående 70.000 soldaterna räckte upp handen utan att slåss när de filippinska soldaterna i förtruppen besegrades.
Det fanns ingen lastbil att tillgå för att transportera ett så stort antal människor.
Så de tvingades gå.
Det var en 80 km lång resa under två dagar och en natt.
Till och med den före detta medlemmen i självförsvarsstyrkan Yasuko sprang 81 km i maratonloppet för Nippon Television Networks ”24 Hour Television”.
Jag tror inte att det är en sträcka som skulle orsaka ens en stor amerikansk soldat mycket problem.
Sasa skrev också att hon kunde gå trots att hon var förkyld.
Otaka
Sedan gick Lester Tenney till angrepp mot Sasas artikel.
Takayama
”Vad är det här för hån och skändning av dödsmarschen?”
Han lät pastor Cooper från Simon Wiesenthal-centret tala för sin sak och klagade till Bungeishunjū.
Företaget mobbades av den tidigare nämnda tidningen ”Marco Polo”, så de var rädda vid den tidpunkten och publicerade hans berättelse i sin helhet.
Han skrev att det inte fanns någon vila på Bataan, att om de vilade slog den japanska armén dem med gevärskolven och att de skoningslöst dödade fångar som kollapsade av utmattning.
Den japanska armén betedde sig inte på det sättet och gick inte 80 km hela natten.
De stannade över natten, och det finns också foton på dem när de tar en kaffepaus under sin vila.
Finns det en sådan avslappnad dödsmarsch?
Ootaka
Jag har sett foton av den japanska armén som serverar te till amerikanska officerare och av krigsfångar som badar.
Takayama
Dessutom publicerade Iris Chang ”The Rape of Nanking” 1997.
Ohtaka
Iris Chang försökte också skriva om ”Bataan Death March”, men hon begick självmord med ett handeldvapen mitt i processen.
Ignatius Dain var för övrigt vice ordförande i Overseas Chinese Association of America (Overseas Chinese Anti-Japanese War History Protection Association), och det var han som ordnade så att Iris Chang kunde bedriva sin forskning i Kina och som var den drivande kraften bakom The Rape of Nanking.
Dain var grundaren av Overseas Chinese Anti-Japanese War History Protection Association.
Han var från Taiwan och tillhörde Kuomintangs blodslinje.
År 1978 flyttade han till USA, och 1991 träffade han en organisation som hade hållit en minnesstund för Nankingmassakern i New York varje år i 25 år.
Han startade sedan en antijapansk organisation.
Jag har intervjuat honom två gånger i USA.
På campusområdet vid Sonoma University i Kalifornien finns ett minnesmonument över Förintelsen som är utformat efter järnvägsspåren i Auschwitz.
Mellan spåren har Anti-Japanese League lagt en stentavla med orden ”250 000 koreanska kvinnor gjordes till sexslavar av den japanska militären”, och de håller ceremonier som om Japan var medskyldigt till förintelsen.
Vi måste också hålla ett vakande öga på de antijapanska rörelser som finns i de kinesiska och koreanska samhällena i USA.
Ignorerar de Kiichiro Higuchis insatser?
Takayama
Men varför publicerades ”Japan's Holocaust” vid den här tiden?
Ohtaka
En anledning kan vara det utdragna kriget mellan Israel och Hamas.
Sydafrika har lämnat in en stämningsansökan mot Israel till Internationella domstolen och hävdar att Israel begår folkmord i Gaza.
Brasiliens president Silva och Colombias president Petro har också liknat Israels agerande vid en ”förintelse i Gaza”.
I ett tal i Kalifornien den 14 september sade president Trump: ”Under Bidens regering försvann 325.000 invandrarbarn, varav många antingen dödades eller förvandlades till sexslavar.”
Som jag nämnde inledningsvis försöker Riggs i sin bok ge intryck av att den japanska militären är en grupp barnmisshandlare och bisarra mördare.
Takayama
De kanske försöker flytta fokus för den internationella kritiken genom att skylla sina brott på Japan.
Ohtaka
De försöker också hindra Japan från att bli självständigt.
De vill inte att Japan ska bli kärnvapenbestyckat, och de vill hålla Japan beroende av USA och för alltid en kontantautomat.
Av den anledningen är det förmodligen bekvämare för japanerna att förbli hjärntvättade av den självförringande synen på historien, och de kan ha tänkt att de också kunde ta upp frågan om skadestånd efter kriget igen.
Faktum är att sedan Rigs bok kom ut har före detta tröstkvinnor stämt Japan i Kina, och en staty av tröstkvinnor har installerats i Italien med en förklaringstavla som hänvisar till ”Förintelsen” och andra liknande termer.
Takayama-san har tidigare berättat för mig om hur en judisk advokat baserad i USA under Clintonadministrationen var inblandad i de 120 biljoner yen i skadestånd till Japan i USA efter kriget.
Enorma summor pengar är inblandade i efterkrigsskadestånd.
Efter första världskriget uppgick till exempel Tysklands totala skadestånd enligt Versaillesfreden till cirka 132 miljarder mark (cirka 200 biljoner yen).
Reparationerna betalades i sin helhet 2010, 92 år efter första världskrigets slut.
Efter andra världskriget uppgick dessutom det skadestånd som Tyskland betalade till judar som hävdade att de hade förföljts av nazisterna mellan 1956 och 2009 till 67,118 miljarder euro (cirka 11 biljoner yen).
Det fanns många tvivel om betalningen av skadestånd till Israel, som inte ens existerade under andra världskriget, men i slutändan betalades skadestånd även till Israel.
Utöver detta gjorde judiska grupper som hävdade att de hade förföljts av Nazityskland anspråk på skadestånd inte bara i Tyskland utan även i Schweiz och de tidigare östblocksländerna.
Dessa stora stämningar sammanföll med Clintonadministrationen på 1990-talet.
Takayama
I Japan publicerade tidningen Asahi också en serie artiklar om frågan om de tröstande kvinnorna under första hälften av 1990-talet.
Iris Changs bok ”The Rape of Nanking” gavs ut 1997 och New York Times, som var Changs förkämpe, samarbetade med Asahi.
Ohtaka
Om vi ser på frågorna om tröstkvinnor och Nanjing i samband med efterkrigstidens skadestånd kan vi säga att dessa frågor behandlades strategiskt som ett sätt att utverka efterkrigstidens skadestånd från Japan och Tyskland.
Takayama
Det är dock märkligt att de skulle inkludera Japan i detta.
Men det är också konstigt att rikta in sig på Japan.
Om man ser tillbaka på historien har judarna varit tacksamma mot Japan och aldrig sett ner på landet.
Det judiska folket har förföljts under hela sin långa historia.
Det var inte annorlunda före kriget.
Den tidigare japanska ambassadören i Israel, Elie Cohen, säger att människor över hela världen hjälpte det judiska folket, men det är inte sant.
Det enda land som hjälpte dem var Japan.
Ootaka
Märkligt nog vägrar det judiska folket envist att erkänna detta faktum.
Ett typiskt exempel är generallöjtnant HIGUCHI Kiichiro, som räddade livet på många judiska flyktingar som flydde till Manchuriet under trepartspakten mellan Japan, Tyskland och Italien.
Generallöjtnant HIGUCHI och hans kollegor öppnade Manchukuos portar för judiska flyktingar som hade flytt från Nazityskland och strandat vid Otpor-stationen på gränsen till Manchukuo efter att ha tagit den transsibiriska järnvägen.
Flyktvägen som kallas ”Higuchi-rutten” är också en berömd historia.
TAKAYAMA
Den så kallade ”Otpor-incidenten” (1938).
OTAKA
Generallöjtnant HIGUCHI:s bedrifter förnekades dock blankt av två judiska forskare.
De var professor Joshua Fogel, historiker med inriktning på Östasien vid York University i Kanada, och professor Rotem KAUFER, historiker och Japanforskare vid Haifa University i Israel.
I december 2022 höll de en presskonferens på Foreign Correspondents' Club of Japan (FCCJ) i Tokyo och sade: ”Japanska historierevisionister kallar generallöjtnant HIGUCHI Kiichiro för en hjälte som räddade krigsflyktingar, men deras grundlösa förklaringar missbrukar avsiktligt det judiska folkets lidande.”
Ryuichi Higuchi, barnbarn till generallöjtnant Higuchi, skickade in en replik till FCCJ, men vi har inte sett något svar.
Takayama
Det är en upprörande historia.
Ota
Professor Cowner nöjde sig inte heller med att förtala general Hidenori Higa utan kommenterade även en artikel med titeln ”Japans Schindler: Antalet judar som räddades av Sugihara under andra världskriget kan vara färre än Japan påstår” som publicerades i en ledande internationell tidning i Asien.
De hävdade att Sugiharas prestationer inte var något annat än en överdrift.
Deras diskurs är inte bara ett fall av att återgälda ont med gott, utan är inget annat än en mycket illvillig förvrängning av historien.
Takayama
Nu när Israel-Hamas-kriget har gått i stå borde Netanyahu själv officiellt nämna den tacksamhetsskuld han har till Japan.
Det fanns faktiskt en gång då de otacksamma israelerna visade sin tacksamhet.
När Wuhan-viruset spreds stängde Israel av all trafik med Kina i samma takt som USA.
De sparkade ut kineserna.
Sedan kritiserade Dai Yuming, Kinas ambassadör i Israel, Israels känslokyla vid en presskonferens och sade: ”Jag är bedrövad. Hur kan ni behandla Kina, som tog emot judarna under förintelsen, på ett så kallt sätt?” (ur tidningen ”Mitosu” som utkommer varannan månad)
Israel svarade dock: ”Vad pratar du om? Det var japanerna som hjälpte judarna” och ”Shanghai var under japansk kontroll. Försök inte skriva om historien.”
Fram till dess hade cirka 20.000 judar som tvingats lämna sina länder tagits emot i den japanska koncessionen i Shanghai, och de räddades alla undan döden.
Bland dem fanns Michael Blumenthal, som senare blev finansminister under Carteradministrationen.
Trots detta har de aldrig tackat oss och de har helt ignorerat oss.
Även om det bara var en spontan händelse så sa de tydligt att det var Japan, inte Kina, som räddade dem i en ordväxling som var tit-for-tat.
Är de rasande på kineserna för att de försöker uppträda som goda människor?
Ota
Som nämnts ovan har Shanghai Jewish Refugees Memorial Museum medvetet raderat namnet på generallöjtnant Higuchi, som arbetade så hårt för att hjälpa judiska flyktingar, och visar istället utställningen som om Kina hade hjälpt judarna.
Vid en tidigare föreläsning sponsrad av Israels ambassad nämnde jag att generallöjtnant Higuchi och överste Yasue Norihiro är registrerade i ”Gyllene boken” (ett register över personer som har bidragit till det judiska folket).
En ung israelisk diplomat blev då så rörd av föreläsningen att han sa: ”Det visste jag inte! Tack för att du berättade det för mig!
Men efter det fick vi ett klagomål från den israeliska ambassaden.
Kwantungarmén, under ledning av generallöjtnant Higuchi, beslutade att ta emot judarna, men den ytterst ansvarige var Tojo Hideki.
När jag nämnde Tojos namn översvämmades japanska grupper av protester, och den israeliska ambassaden hade svårt att svara.
Jag tror att det japanska folkets agerande har gjort israelerna ännu mer envisa.
Denna artikel fortsätter.
Denna dialog bevisar också att Masayuki Takayama är den som mest förtjänar Nobels litteraturpris eller Nobels fredspris.
Den bevisar också att dialogpartnern Miki Otaka är en äkta journalist.
Den antijapanska diskursen är kopplad till det.
Hur kan de inte ens erkänna Kiichiro Higuchis insatser...
Motstånd mot den skandalösa boken!
Takayama
Det finns krafter över hela världen som försöker underminera Japan.
I mars 2024 publicerades en absurd bok med titeln ”Japans förintelse” (skriven av Brian Mark Rig / ännu inte översatt till japanska) i USA.
Ootaka
Boken innehåller absurda teorier som frågan om ”tröstkvinnor”, Nankingmassakern och ”massakern på 30 miljoner människor i Asien av den japanska armén på order av kejsaren”. Författaren, Rig, skryter dessutom med att han ”bedrivit forskning vid mer än 18 forskningsanläggningar i fem länder”.
Trots detta finns det också löjliga passager som ”den japanska armén var pedofiler, precis som Jeffrey Epstein”, som diskuterar den japanska armén i nivå med barnprostitutionsmäklare, och boken är komplett med krigsförbrytelser i nivå med Yoshida Seijis.
Takayama
Som svar på en så löjlig bok publicerade Otaka ”A New Look at the ’Japan's Holocaust’” (Businesssha).
Han motbevisar boken grundligt med hjälp av sin omfattande kunskap och undersökande färdigheter.
Vem är författaren, Rig?
Ohtaka
Han är född 1971 och är en jude som bor i USA.
Han innehar titlarna American Military University (tysk militärhistoria) och Southern Methodist University historiker vid American Military University (tysk militärhistoria) och Southern Methodist University historiker.
Han är också f.d. officer i marinkåren och styrelseledamot i Holocaust Museum i Dallas.
Takayama
Rigg har också gett ut en bok med titeln ”Hitler's Jewish Soldiers” (ännu inte översatt till japanska), men det har förekommit anklagelser om plagiat.
Ohtaka
Boken handlar om de 150.000 personer i den tyska nazistarmén som klassificerades som personer med judisk härkomst.
Som ett resultat av de raslagar som infördes i mitten av 1930-talet klassificerades ett häpnadsväckande antal tyska soldater av nazisterna som judar eller ”del-judar”.
Med denna aspekt utvecklade Rigg en kritik av Hitlers styre, men när han skrev en artikel om ”deljudar” före publiceringen anklagades han av en tysk forskare för plagiat.
Dr Henry Turner, en professor vid Yale University som var Riggs handledare, sade för övrigt: ”Rigg är egentligen varken intellektuell eller historiker och han passar inte i den akademiska världen, så jag vägrade rekommendera honom för forskarutbildning.”
Takayama
Det finns inget vi kan göra åt det.
Ohtaka
Trots att en sådan person skrev den här boken publicerade Washington Post en artikel med rubriken ”Krigsförbrytelser begångna i kejsarens namn”: Under andra världskriget begick Japan många grymheter mot sina asiatiska grannar.” våldtäkt, halshuggningar, stympningar och inälvor var rutinmässiga händelser för den japanska militären, från de lägst rankade soldaterna till de högst rankade officerarna.”
(daterad 26 april 2024), etc., och det är ett stort problem.
Andrew Roberts, en neokonservativ, är listad som en av undertecknarna av Japans Förintelsebrev, som rättfärdigade Irakkriget genom att hävda att Irak hade massförstörelsevapen.
När det upptäcktes att det inte fanns några massförstörelsevapen kom Roberts för övrigt med några mycket ansträngda ursäkter.
Den person som rekommenderade honom, Lee R. Mandel, sade också: ”Det mesta av diskussionen om Förintelsen under andra världskriget handlar om de grymheter som begicks av Nazityskland. Förintelsen som begicks av kejsardömet Japan har studerats lite och erkänts ännu mindre. Historikern Brian Riggs har i sin uttömmande forskning dokumenterat vad som förmodligen är den slutgiltiga studien i ämnet. (...), 'Japan's Holocaust' är en måste-läsning för alla som studerar andra världskriget.” Jag tvivlar verkligen på att han skrev en sådan komplimang efter att ha läst boken.
Takayama
Det visar var rekommendatören kommer ifrån.
Den antijapanska diskursen är sammankopplad
Ohtaka
Jag anser att den antijapanska diskursen är sammanflätad, inte bara i ”Japans förintelse” utan även på senare tid.
År 2017 publicerade Thomas Lockley, docent vid Nihon University, boken ”Nobunaga and Yashuke: De svarta samurajerna som överlevde Honnoji” (Ota Shuppan).
I den skrev han att ”det verkar som om en trend började i Japan under Warring States-perioden för lokala notabiliteter att använda afrikanska slavar som symboler för auktoritet.”
Med andra ord försöker han säga att Yasusuke, den svarte samurajen som tjänade Oda Nobunaga, var en slav.
Takayama
Det är fullständigt nonsens.
Nobunaga fattade tycke för Yasusuke och lät honom tjäna vid sin sida.
Det finns också en teori om att han följde med Oda Nobunaga vid tiden för Honnoji-incidenten och flydde med sitt huvud.
I slutändan försvinner Nobunagas huvud i historiens dimmor, men de var så nära sammankopplade.
Om han hade varit slav skulle han aldrig ha varit så hängiven Nobunaga, och i vilket fall som helst har det japanska folket ingen uppfattning om slaveri.
Japanerna hatade slaveri.
År 1775, strax innan USA blev självständigt, kom den svenske botanikern Thunberg till Nagasaki förklädd till holländare.
Han besökte också Edo och lämnade en reseskildring från Japan där han skrev att ”japanerna var mycket arga över hur holländarna misshandlade och överansträngde sina svarta slavar”.
Japanerna hatade dessa hjärtlösa holländare och skrev till och med haiku om dem, till exempel ”De holländare som kommer till slottet följs av flugor eftersom de inte badar och låter sin kroppslukt flöda omkring.”
Det finns dessutom en historia om att Nagasakis magistrat förbarmade sig över de förtryckta svarta och tog dem från Dejima för att låta dem leka i Maruyamas rödljusdistrikt.
Ohtaka
Lockley är mycket illvillig.
Han lade till ”Yasuke”-posten på Wikipedia och manipulerade till och med Encyclopædia Britannica.
Han försöker medvetet förtala Japan.
För övrigt är Lockley också av judisk härkomst (hans farfars far var jude).
Takayama
Finns det en avsiktlig antijapansk våg som pågår?
Ohtaka
Det verkar faktiskt som om Lockleys inflytande har lett till att BBC rapporterar om ”samurajerna från Afrika” och CNN rapporterar om ”Yasukes bestående arv”, och Lockley själv förekommer nu i artiklar i utländska medier.
Om hans diskurs sprids över hela världen skulle missförstånden om Japan bara öka.
Jag kunde gå trots att jag var förkyld.
Takayama
Det är en lite gammal historia. Men 1995, på 50-årsdagen av krigsslutet, skrev den judiske forskaren Lester Tenney (professor vid University of Arizona) en bok med titeln ”Bataan: The Road to the Far Side”.
Denne man deltog i dödsmarschen på Bataan i Filippinerna. Han berättar om sina upplevelser, till exempel att han nästan blev halshuggen av en japansk officer till häst. Men han skriver också en hel del skamlöst nonsens, som att den japanska militären använde samma tortyrmetod som den amerikanska, waterboarding, och att de torterade amerikanska soldater på samma sätt som pirater gör i Gary Cooper-filmer.
Ohtaka
Yukie Sasa skrev en artikel i Bungeishunju (decembernumret 2005) om sin upplevelse av att gå dödsmarschen på Bataan.
Takayama
Dödsmarschen på Bataan var början på kriget, där de japanska och amerikanska arméerna stred.
Fiendens general MacArthur flydde dock snabbt, och de återstående 70.000 soldaterna räckte upp handen utan att slåss när de filippinska soldaterna i förtruppen besegrades.
Det fanns ingen lastbil att tillgå för att transportera ett så stort antal människor.
Så de tvingades gå.
Det var en 80 km lång resa under två dagar och en natt.
Till och med den före detta medlemmen i självförsvarsstyrkan Yasuko sprang 81 km i maratonloppet för Nippon Television Networks ”24 Hour Television”.
Jag tror inte att det är en sträcka som skulle orsaka ens en stor amerikansk soldat mycket problem.
Sasa skrev också att hon kunde gå trots att hon var förkyld.
Otaka
Sedan gick Lester Tenney till angrepp mot Sasas artikel.
Takayama
”Vad är det här för hån och skändning av dödsmarschen?”
Han lät pastor Cooper från Simon Wiesenthal-centret tala för sin sak och klagade till Bungeishunjū.
Företaget mobbades av den tidigare nämnda tidningen ”Marco Polo”, så de var rädda vid den tidpunkten och publicerade hans berättelse i sin helhet.
Han skrev att det inte fanns någon vila på Bataan, att om de vilade slog den japanska armén dem med gevärskolven och att de skoningslöst dödade fångar som kollapsade av utmattning.
Den japanska armén betedde sig inte på det sättet och gick inte 80 km hela natten.
De stannade över natten, och det finns också foton på dem när de tar en kaffepaus under sin vila.
Finns det en sådan avslappnad dödsmarsch?
Ootaka
Jag har sett foton av den japanska armén som serverar te till amerikanska officerare och av krigsfångar som badar.
Takayama
Dessutom publicerade Iris Chang ”The Rape of Nanking” 1997.
Ohtaka
Iris Chang försökte också skriva om ”Bataan Death March”, men hon begick självmord med ett handeldvapen mitt i processen.
Ignatius Dain var för övrigt vice ordförande i Overseas Chinese Association of America (Overseas Chinese Anti-Japanese War History Protection Association), och det var han som ordnade så att Iris Chang kunde bedriva sin forskning i Kina och som var den drivande kraften bakom The Rape of Nanking.
Dain var grundaren av Overseas Chinese Anti-Japanese War History Protection Association.
Han var från Taiwan och tillhörde Kuomintangs blodslinje.
År 1978 flyttade han till USA, och 1991 träffade han en organisation som hade hållit en minnesstund för Nankingmassakern i New York varje år i 25 år.
Han startade sedan en antijapansk organisation.
Jag har intervjuat honom två gånger i USA.
På campusområdet vid Sonoma University i Kalifornien finns ett minnesmonument över Förintelsen som är utformat efter järnvägsspåren i Auschwitz.
Mellan spåren har Anti-Japanese League lagt en stentavla med orden ”250 000 koreanska kvinnor gjordes till sexslavar av den japanska militären”, och de håller ceremonier som om Japan var medskyldigt till förintelsen.
Vi måste också hålla ett vakande öga på de antijapanska rörelser som finns i de kinesiska och koreanska samhällena i USA.
Ignorerar de Kiichiro Higuchis insatser?
Takayama
Men varför publicerades ”Japan's Holocaust” vid den här tiden?
Ohtaka
En anledning kan vara det utdragna kriget mellan Israel och Hamas.
Sydafrika har lämnat in en stämningsansökan mot Israel till Internationella domstolen och hävdar att Israel begår folkmord i Gaza.
Brasiliens president Silva och Colombias president Petro har också liknat Israels agerande vid en ”förintelse i Gaza”.
I ett tal i Kalifornien den 14 september sade president Trump: ”Under Bidens regering försvann 325.000 invandrarbarn, varav många antingen dödades eller förvandlades till sexslavar.”
Som jag nämnde inledningsvis försöker Riggs i sin bok ge intryck av att den japanska militären är en grupp barnmisshandlare och bisarra mördare.
Takayama
De kanske försöker flytta fokus för den internationella kritiken genom att skylla sina brott på Japan.
Ohtaka
De försöker också hindra Japan från att bli självständigt.
De vill inte att Japan ska bli kärnvapenbestyckat, och de vill hålla Japan beroende av USA och för alltid en kontantautomat.
Av den anledningen är det förmodligen bekvämare för japanerna att förbli hjärntvättade av den självförringande synen på historien, och de kan ha tänkt att de också kunde ta upp frågan om skadestånd efter kriget igen.
Faktum är att sedan Rigs bok kom ut har före detta tröstkvinnor stämt Japan i Kina, och en staty av tröstkvinnor har installerats i Italien med en förklaringstavla som hänvisar till ”Förintelsen” och andra liknande termer.
Takayama-san har tidigare berättat för mig om hur en judisk advokat baserad i USA under Clintonadministrationen var inblandad i de 120 biljoner yen i skadestånd till Japan i USA efter kriget.
Enorma summor pengar är inblandade i efterkrigsskadestånd.
Efter första världskriget uppgick till exempel Tysklands totala skadestånd enligt Versaillesfreden till cirka 132 miljarder mark (cirka 200 biljoner yen).
Reparationerna betalades i sin helhet 2010, 92 år efter första världskrigets slut.
Efter andra världskriget uppgick dessutom det skadestånd som Tyskland betalade till judar som hävdade att de hade förföljts av nazisterna mellan 1956 och 2009 till 67,118 miljarder euro (cirka 11 biljoner yen).
Det fanns många tvivel om betalningen av skadestånd till Israel, som inte ens existerade under andra världskriget, men i slutändan betalades skadestånd även till Israel.
Utöver detta gjorde judiska grupper som hävdade att de hade förföljts av Nazityskland anspråk på skadestånd inte bara i Tyskland utan även i Schweiz och de tidigare östblocksländerna.
Dessa stora stämningar sammanföll med Clintonadministrationen på 1990-talet.
Takayama
I Japan publicerade tidningen Asahi också en serie artiklar om frågan om de tröstande kvinnorna under första hälften av 1990-talet.
Iris Changs bok ”The Rape of Nanking” gavs ut 1997 och New York Times, som var Changs förkämpe, samarbetade med Asahi.
Ohtaka
Om vi ser på frågorna om tröstkvinnor och Nanjing i samband med efterkrigstidens skadestånd kan vi säga att dessa frågor behandlades strategiskt som ett sätt att utverka efterkrigstidens skadestånd från Japan och Tyskland.
Takayama
Det är dock märkligt att de skulle inkludera Japan i detta.
Men det är också konstigt att rikta in sig på Japan.
Om man ser tillbaka på historien har judarna varit tacksamma mot Japan och aldrig sett ner på landet.
Det judiska folket har förföljts under hela sin långa historia.
Det var inte annorlunda före kriget.
Den tidigare japanska ambassadören i Israel, Elie Cohen, säger att människor över hela världen hjälpte det judiska folket, men det är inte sant.
Det enda land som hjälpte dem var Japan.
Ootaka
Märkligt nog vägrar det judiska folket envist att erkänna detta faktum.
Ett typiskt exempel är generallöjtnant HIGUCHI Kiichiro, som räddade livet på många judiska flyktingar som flydde till Manchuriet under trepartspakten mellan Japan, Tyskland och Italien.
Generallöjtnant HIGUCHI och hans kollegor öppnade Manchukuos portar för judiska flyktingar som hade flytt från Nazityskland och strandat vid Otpor-stationen på gränsen till Manchukuo efter att ha tagit den transsibiriska järnvägen.
Flyktvägen som kallas ”Higuchi-rutten” är också en berömd historia.
TAKAYAMA
Den så kallade ”Otpor-incidenten” (1938).
OTAKA
Generallöjtnant HIGUCHI:s bedrifter förnekades dock blankt av två judiska forskare.
De var professor Joshua Fogel, historiker med inriktning på Östasien vid York University i Kanada, och professor Rotem KAUFER, historiker och Japanforskare vid Haifa University i Israel.
I december 2022 höll de en presskonferens på Foreign Correspondents' Club of Japan (FCCJ) i Tokyo och sade: ”Japanska historierevisionister kallar generallöjtnant HIGUCHI Kiichiro för en hjälte som räddade krigsflyktingar, men deras grundlösa förklaringar missbrukar avsiktligt det judiska folkets lidande.”
Ryuichi Higuchi, barnbarn till generallöjtnant Higuchi, skickade in en replik till FCCJ, men vi har inte sett något svar.
Takayama
Det är en upprörande historia.
Ota
Professor Cowner nöjde sig inte heller med att förtala general Hidenori Higa utan kommenterade även en artikel med titeln ”Japans Schindler: Antalet judar som räddades av Sugihara under andra världskriget kan vara färre än Japan påstår” som publicerades i en ledande internationell tidning i Asien.
De hävdade att Sugiharas prestationer inte var något annat än en överdrift.
Deras diskurs är inte bara ett fall av att återgälda ont med gott, utan är inget annat än en mycket illvillig förvrängning av historien.
Takayama
Nu när Israel-Hamas-kriget har gått i stå borde Netanyahu själv officiellt nämna den tacksamhetsskuld han har till Japan.
Det fanns faktiskt en gång då de otacksamma israelerna visade sin tacksamhet.
När Wuhan-viruset spreds stängde Israel av all trafik med Kina i samma takt som USA.
De sparkade ut kineserna.
Sedan kritiserade Dai Yuming, Kinas ambassadör i Israel, Israels känslokyla vid en presskonferens och sade: ”Jag är bedrövad. Hur kan ni behandla Kina, som tog emot judarna under förintelsen, på ett så kallt sätt?” (ur tidningen ”Mitosu” som utkommer varannan månad)
Israel svarade dock: ”Vad pratar du om? Det var japanerna som hjälpte judarna” och ”Shanghai var under japansk kontroll. Försök inte skriva om historien.”
Fram till dess hade cirka 20.000 judar som tvingats lämna sina länder tagits emot i den japanska koncessionen i Shanghai, och de räddades alla undan döden.
Bland dem fanns Michael Blumenthal, som senare blev finansminister under Carteradministrationen.
Trots detta har de aldrig tackat oss och de har helt ignorerat oss.
Även om det bara var en spontan händelse så sa de tydligt att det var Japan, inte Kina, som räddade dem i en ordväxling som var tit-for-tat.
Är de rasande på kineserna för att de försöker uppträda som goda människor?
Ota
Som nämnts ovan har Shanghai Jewish Refugees Memorial Museum medvetet raderat namnet på generallöjtnant Higuchi, som arbetade så hårt för att hjälpa judiska flyktingar, och visar istället utställningen som om Kina hade hjälpt judarna.
Vid en tidigare föreläsning sponsrad av Israels ambassad nämnde jag att generallöjtnant Higuchi och överste Yasue Norihiro är registrerade i ”Gyllene boken” (ett register över personer som har bidragit till det judiska folket).
En ung israelisk diplomat blev då så rörd av föreläsningen att han sa: ”Det visste jag inte! Tack för att du berättade det för mig!
Men efter det fick vi ett klagomål från den israeliska ambassaden.
Kwantungarmén, under ledning av generallöjtnant Higuchi, beslutade att ta emot judarna, men den ytterst ansvarige var Tojo Hideki.
När jag nämnde Tojos namn översvämmades japanska grupper av protester, och den israeliska ambassaden hade svårt att svara.
Jag tror att det japanska folkets agerande har gjort israelerna ännu mer envisa.
Denna artikel fortsätter.
2024/9/26 in Umeda
