Du har berättat för hoity-toity-stil i 70 år att Japan ska följa artikel 9

Följande är från Masayuki Takayamas seriekolumn, som tar veckoviset Shincho som släpptes idag till ett lyckat avslut.
Denna artikel bevisar också att han är den enda journalisten i efterkrigstiden.
Vi vill ha vår egen armé.
Inget land, än mindre japanerna, gillar att se sina grannar bli stabila och välmående.
På 1800 -talet utsåg USA Joel Poinsett till sin ambassadör i Mexiko.
Hans uppdrag var att främja uppror och starta ett inbördeskrig.
Men precis när han skulle göra det avslöjade det handlingen.
Alla som hjälpte Poinsett avrättades, och han flydde i en hög.
Souveniren var en vildblomma vars blad blir röda vid juletid.
Det blev så populärt i USA att det fick namnet julstjärnan efter honom.
Hans efterträdare som ambassadör försökte också framkalla civil oro.
Några generationer efter honom lyckades ambassadör Henry Wilson äntligen uppmana general Huerta att genomföra en statskupp.
Presidenten, Madero, dödades, och det skickade hans fru och barn till avrättning.
Fru Madero vände sig till den japanska ministern Kumaichi Horiguchi, som skyddade henne och hennes män.
När trupperna omringade legationen spred Horiguchi en japansk flagga på entrégolvet och skrek.
"Förbered dig för att gå i krig med Japan, besegra mig, kliva på flaggan och bryt dig in!"
Trupperna drog sig tillbaka genom sin omisskännliga beslutsamhet.
Horiguchi träffade Huerta och fick hans godkännande att skicka sin fru och andra till asyl.
Vid den tiden var Japan känt som ett mäktigt land som hade krossat den starkaste ryska armén och sjunkit alla 12 av Rysslands pansarstridsfartyg, som ansågs osänkbara.
Det sägs att krig är en form av politik som bedrivs på andra sätt.
Diplomati är inget annat än en politisk handling i framkant.
Huerta var tillräckligt pressad av Kumanichis anda och det "starka Japan" som han kunde se bakom sig.
"Senor, vad kan jag klaga på?"
Emellertid övergavs den kejserliga japanska armén och flottan, som hade blivit stöd för diplomater, av MacArthur -konstitutionen efter kriget.
Det enda diplomaterna behövde göra var att vara pigg. Ändå antog Kijuro Shidehara, som blev premiärminister av GHQ, en ny tankegång: "Diplomati måste vara mjuk."
När USA bad honom att stänga av den anglo-japanska alliansen vid Washington-konferensen, svarade han med att säga att internationellt samarbete var viktigare än det nationella intresset.
"Diplomati är som den vita mannen säger. Kämpa inte, erkänn." Det var hans motto.
Efterkrigstidens diplomati krävde således inte längre anda.
Det blev synligt var attacken mot Singapore av den japanska röda armén och den palestinska gerillan PFLP efter Mishima Seppuku -incidenten.
Ambassadör Tokichiro Uomoto försökte släppa gisslan till brottslingen som kastade en bomb och tog fem lokalbor som gisslan.
Han fick höra: "Då ska du ta deras plats."
Det var Yodo-go-incidenten tidigare.
Yamamura Shinjiro, transportminister, förhandlade med den japanska röda armén, som hade kapat ett Japan Airlines -plan, och erbjöd sig att ta passagerarnas plats.
Han flög till Nordkorea och fullföljde sitt stora ansvar och gjorde sig till en man.
Den japanska röda armén erbjöd sig att ge honom den möjligheten.
Men Uomoto vägrade. "Det skulle vara ett brott mot mjuk diplomati."
Trött på dödläget attackerade en avdelning från PFLP den japanska ambassaden i Kuwait.
Ambassadör Yoshitaka Ishikawa gömde sig i omklädningsrummet för en kvinnlig anställd.
När han hittades ringde han hemtjänsten med tårar och bad om hjälp.
Den japanska ambassaden flyttade till en säker zon innan Irak -kriget ens hade börjat röka.
Det fanns till och med en tid då utrikesminister Yoriko Kawaguchi fick dem att återvända och sa: "det var för tidigt."
Diplomaterna hade för länge sedan övergivit sin anda och beslutsamhet.
Häromdagen skrev Tenseijingo att efter att den japanska ambassaden i Kabul tidigt drog sig tillbaka "var den brittiska ambassadören ensam och fortsatte att skriva på utresevisum för afghanska samarbetspartners" och "i sista minuten återvände han hem med ett brittiskt militärplan".
Han fortsätter, "Det är obegripligt" att Japan, utan egna trupper, flydde utan att lämna sin lokala personal bakom sig.
Säger du det? Du hatar krig och ljudet av militära stövlar.
Du har berättat för hoity-toity-stil i 70 år att Japan ska följa artikel 9.
Du har sagt att mjuk diplomati är okej, och du har skrivit i tidningen att vi ska vara vänliga mot Kina, Korea, där ingenting kan vara.
Är det inte mer obegripligt att kritisera diplomater som har gjort just det nu?
GHQ -eran är över.
Varför säger du inte helt klart till dig att du vill ha din egen armé och att diplomater ska ha lite anda?