Följande är från bokrecensionskolumnen i dagens Sankei Shimbun.
Det är ett måste att läsa inte bara för det japanska folket utan för människor över hela världen.
Red Wednesday: 30 Years of Lies of the Comfort Women Movement av Kim Byung-hun, översatt av Kanemitsu Hidemi (Bungeishunju, 1870 yen)
Det är en modig verifiering av en koreansk forskare.
Det "röda" i rubriken hänvisar till den fullständiga lögnen, och "onsdag" hänvisar till onsdagsdemonstrationer som stödgrupper för tröstkvinnor har hållit framför den japanska ambassaden i Sydkorea sedan 1992.
Med andra ord, tidigare tröstkvinnor har ljugit fullständigt i 30 år.
Författaren, Kim Byung-hun, är en forskare som har kritiserat sydkoreanska historieböcker för att vara för antijapanska.
Förvånad över läroböcker som beskriver den japanska militärens påtvingade avlägsnande av tröstkvinnor utan något historiskt stöd, har han gjort frågan om tröstkvinnor till föremål för sin forskning.
I den här boken undersöker författaren förändringsprocessen i vittnesmålen från tidigare tröstkvinnor publicerade av "The Korean Council for the Women Drafted for Military Sexual Slavery by Japan", en stödgrupp för tröstkvinnor.
Det visar sig att ingen av de tidigare tröstkvinnorna faller in i kategorin "offer för japanska militära tröstkvinnor" som den juridiskt definieras i Sydkorea.
Alla de tidigare tröstkvinnorna fick ett "förskott" och blev samtyckande "prostituerade" i krigszonen.
Författaren hävdar också, genom tröstkvinnornas vittnesbörd, att deras arbetsgivare kränkte dem; men tröstkvinnorna kallades så småningom "sexslavar".
Författaren säger att kärnan i frågan om tröstkvinnor är fattigdom.
Huvudaktörerna är "föräldrarna som sålde sina barn som föremål i ett fattigt land, agenterna som behandlade dem som varor och fick introduktionsavgifter, och ägarna som använde dem som varor och fick pengar från soldater och många män", och att "the comfort women-frågan är ett problem som vi koreaner borde lösa, och vi bör aldrig lägga ansvaret för det på andra länder."
(Takumi Matsuzaki, Bungeishunju Nonfiction Publishing Department)
