Det hände en gång. När Koreakriget bröt ut bad Dulles Shigeru Yoshida att upprusta. Han ville använda Japans krigspotential.
Yoshida sa att han var på en eller annan förevändning och svarade inte alls.
09 juli 2019.
Jag ger president Trumans budskap till er: "Vårt Amerika kommer att stanna som en segrares rättighet. Men så länge vi stannar är vi inte skyldiga att försvara Japan.
09 juli 2019
I det 60-åriga säkerhetsavtal som Nobusuke Kishi undertecknade ändrades det till "Om ni är stationerade i Japan är ni skyldiga att försvara Japan", och allt var klart.
09 juli 2019
Hur som helst finns det ingen garanti för att det inte kommer att finnas andra som Dulles som kommer att fortsätta att planera en "dubbel diplomati" genom att väga kejsaren och premiärministern, både hemma och utomlands.
09 juli 2019
Yukio Mishima sa en gång till mig: "Kejsaren är en joker. Han menade det allsmäktiga kortet i kortspelet.
09 juli 2019
Jag vidarebefordrade dessa ord till Japans ambassadör Reischauer och frågade honom vad han tyckte om ambassadören. Reischauer svarade: "Jag håller med. Den kommer att fortsätta att spela en roll när kriser drabbar Japan i framtiden."
09 juli 2019
Jokern kommer bara att spela sin roll i kristider om han befinner sig på andra sidan ridån. Vad sägs om att komma fram i rampljuset och agera som den brittiska kungafamiljen?
09 juli 2019
Han fortsatte att vara en källa till oro för på varandra följande regeringar med sitt uttalande "Jag kommer att försvara den nya konstitutionen till döden" (Asahi Journal), och hans uttalande "Jag kommer att försvara Japans konstitution" vid Asami-ceremonin efter att han tillträtt tronen, och hans ensidiga uttalande "Jag kommer att abdikera före min död."
Den 09 juli 2019
Konstitutionsändringen är en viktig och brådskande fråga för att "den politiska sidan på ett mästerligt sätt ska kunna använda kejsarsystemet och den kejserliga familjen, ett arbete (verktyg) som är fött i Japan".
09 juli 2019
Ovanstående är hämtat från en serie samtal mellan Gyo Tsutsumi och Koshi Kubo i månadsmagasinet Hanada.
Varje rad är en måste-läsning för alla japanska medborgare.
Därför sände jag dem som titlar, men alla kapitel utsattes för brottet att hindra sökningen.
Jag sänder dem nu på nytt.
Följande är en fortsättning på det föregående kapitlet.
Kejsaren är en joker
Tsutsumi.
Det kallas kejserlig diplomati, men hur är det med kejsaren som kommer fram för mycket?
Det fanns en tid då det hände.
När Koreakriget bröt ut bad Dulles Shigeru Yoshida att rusta upp.
USA vill använda japanska styrkor, eller hur?
Yoshida sa att han var på en eller annan förevändning och svarade inte alls.
Dulles samlade sedan ihop Yasumasa Matsudaira och Takeshi Watanabe (byråkrater på finansdepartementet), som stod Showa-kejsaren nära, och försökte sig på "kejsardiplomati" genom dem.
Det var ett slags dubbel diplomati.
Framför dem sa Dulles: "Jag ska berätta president Trumans budskap för er: "Vårt USA kommer att vara stationerat där som en vinnares rättighet. Vi är dock inte skyldiga att skydda Japan, även om vi kommer att stanna. Det är presidentens budskap."
Det är en historia som förekommer i Watanabes memoarer.
"Även om USA kommer att vara stationerat i Japan har landet ingen skyldighet att försvara Japan. Det var Yoshidas säkerhetsfördrag, som Shigeru Yoshida senare undertecknade ensam.
I det 60-åriga säkerhetsavtalet, som undertecknades av Nobusuke Kishi, ändrades Yoshidas säkerhetsavtal till "Om USA stannar i Japan måste landet försvara Japan", och det var inget besvär.
I vilket fall som helst finns det ingen garanti för att någon som Dulles, som planerar en "dubbel diplomati" där kejsaren och premiärministern balanserar varandra, inte kommer att dyka upp i framtiden, vare sig hemma eller utomlands.
Detta trots att Japans konstitution berövar kejsaren all politisk auktoritet.
Yukio Mishima sade en gång till mig: "Kejsaren är en joker".
Han menade det allsmäktiga kortet i ett kortspel.
Jag framförde dessa ord till ambassadör Reischauer och frågade honom: "Vad tycker ni, ambassadör?"
Reischauer svarade: "Jag tror det. Det kommer att fortsätta att spela en roll när kriser drabbar Japan i framtiden."
Jokern är bara på andra sidan ridån när det är dags att fullfölja sin roll.
Han är olämplig att träda fram och agera som den brittiska kungafamiljen.
Mishima var mycket bekymrad över denna fråga när han använde termen "populärt kejsarsystem".
Kubo.
Jag antar att kejsaren hatar Mishima för att han säger sådana saker (lol).
Enligt "Asahi Monthly" brukade kejsaren, när han var elev på Gakushuin, säga till sina skolkamrater: "Herr XXX är en nationalistisk och motbjudande politiker" eller "Jag hatar vad XXX skriver".
Den förskuggade delen var självpåtagen av Asahi, och Kenichi Matsumoto ansträngde sig för att efteråt lägga till: "Det var Nakasone och Mishima", ni vet.
Hans Majestät Kejsaren som kronprins, som klev ut från "tomhetens plats" där kejsaren borde vara och aktivt hävdade sin "osjälviskhet och passivitet", fortsatte att inta ståndpunkten att "försvara den nya konstitutionen till döden" (Asahi Journal), "försvara Japans konstitution" vid Asami-ceremonin efter sin trontillträde, och ensidiga uttalanden om "abdikation före döden", liksom uttalandet om "abdikation före födseln". Dessa uttalanden har varit ett gissel för flera på varandra följande regeringar.
Till exempel, när Sydkoreas president Roh Tae-woo besökte Japan i maj 1990, hörde jag från regeringsledare att deras största oro och rädsla beträffande kejsarens tal var att kejsar Akihito skulle improvisera något som regeringen hade arbetat så hårt för att utarbeta.
Så Tsutsumis farhågor kommer att tas upp i framtiden, även i samband med kejsarfamiljens diplomati 2025.
När det gäller Trumps besök i Japan såg man dock de positiva aspekterna av det japanska nationella systemet, som är unikt i världen, med den 2 000 år gamla kejsaren som symbol, och den kejserliga familjens helighet för att blidka en rasande gud.
Jag var intresserad av hur Abes politiska och kejserliga diplomati fungerade perfekt.
Jag var intresserad av harmonin mellan Abes politiska diplomati och den kejserliga familjens diplomati.
Roten till detta problem ligger dock inte hos den kejserliga familjen utan hos politiken (den sekulära makten).
Med andra ord, utan att ändra på det grundläggande felet i efterkrigstidens fredskonstitution, som är bristen på oberoende för nationen, utan att verkligen etablera dess politiska enhet baserad på folkets suveränitet, är det nuvarande konstitutionella systemet utformat för att driva "kejserlig diplomati" i förgrunden och luta sig mot den, så att även om den misslyckas kan folket inte hålla kejsaren ansvarig för misslyckandet med dess politik (beslutsfattande).
Det är en felaktig politisk användning av kejsaren att använda det nuvarande konstitutionella systemet som en täckmantel för hans icke-beslut och undvikande av politiskt ansvar.
Även om det misslyckas kan folket inte hålla kejsarfamiljen ansvarig för det politiska (besluts-) misslyckandet.
Det bästa exemplet är dramat kring kejsarens besök i Kina, som Kiichi Miyazawa stod bakom.
I vilket fall som helst var dramat med kejsarens besök i Kina ett samarbete mellan Tanaka-fraktionen (Takeshita och Kanamaru), den mäktigaste fraktionen i LDP vid den tiden, som ansåg att "för ekonomisk utveckling är det acceptabelt att använda kejsaren, även om det är en avvikelse från kejsarens statshandlingar som föreskrivs i artikel IV i konstitutionen", och Tanaka-fraktionen, som stödde kejsarens besök i Kina "för att skydda, upprätthålla och utveckla freden i Asien och för att försvara fredskonstitutionen".
Det var ett de facto "tvåpartisamarbete" mellan Tanaka-fraktionen (Takeshita och Kanemaru), den mest betydande kraften inom DPJ, och de flesta oppositionspartierna.
Dessa konstitutionella och pacifistiska krafter från efterkrigstiden stödde kejsarens besök i Kina "för att skydda, upprätthålla och utveckla freden i Asien och för att upprätthålla fredskonstitutionen".
Förvånansvärt nog var det för dem synonymt med vänskapliga relationer mellan Japan och Kina att uppnå detta "ädla mål".
Vad jag vill betona här är att en författningsrevision är en viktig och brådskande fråga för att "den politiska sidan på ett mästerligt sätt ska kunna använda kejsarsystemet och det kejserliga hushållet, ett verk (verktyg) som skapats av Japan", som Ango Sakaguchi skrev i sin bok "The Continued Fall of Japan".
Reiwas diplomati i Japan på båda sidor
Kubo
När det gäller den japanska diplomatin i Reiwa bör man förresten notera inte bara den lysande Abe-diplomatin, som har uppmärksammats av länder runt om i världen, utan också den kejserliga diplomatin där det nya kejsarparet tog emot president Trump som Reiwas första statsgäst vid en palatsmiddag.
Kejsarens besök i främmande länder och mottagandet av statsgäster är inte statshandlingar enligt artikel IV i konstitutionen. Dessa två är dock de två hjulen i den japanska diplomatin under efterkrigstiden.
Det faktum att dessa två hjul var i perfekt harmoni är det som gör Reiwas diplomati så anmärkningsvärd.
Under de fyra dagar som Trumps besök i Japan pågick underhöll Abe den nye kejsaren med golf, sumobrottning, robatayaki och annan gästfrihet, och det japanska folket välkomnade också varmt den nye kejsaren, som för första gången togs emot som hedersgäst.
I början av det efterföljande toppmötet mellan Japan och USA uttryckte Trump sin tacksamhet och sa: "Jag är mycket glad över att ha blivit inbjuden till den stora händelsen med ditt trontillträde."
För Trump måste de fyra dagarna i Japan ha varit den första "lyckliga tid" som han upplevt under ett utlandsbesök.
I Storbritannien, där drottning Elizabeth II tog emot Trump som hedersgäst efter hans besök i Japan, höll däremot oppositionspartiet Labour och medborgargrupper protestdemonstrationer i London. De behandlade honom som en "oinbjuden gäst".
Vissa människor har dumt nog förklarat denna skillnad mellan människorna i de två länderna som en skillnad i politisk medvetenhet, men detta är en skillnad i graden av respekt för civilkurage.
Med andra ord, eftersom den japanska nationen befinner sig i början av Reiwa, Trump har bjudits in som hedersgäst och den nye kejsaren behandlas som sådan, bör det japanska folket avstå från allt beteende som kan orsaka förlägenhet och ge den nye kejsaren ett varmt välkomnande.
Kejsarens närvaro spelade en viktig roll i detta.
Jag tror att Trump för första gången har lärt sig innebörden av den japanske kejsarens existens, som av folket vördas som en "auktoritet" eftersom han är "osjälvisk" och "ineffektiv" och befinner sig på en "plats av intet", utan koppling till världslig makt.
När man betraktar Reiwas diplomati med den japanska kejsarfamiljen är det viktigt att notera att kejsarinnan Masako före sitt giftermål var äldsta dotter till den dåvarande vice ministern för utrikesministeriet, Hisashi Owada, som var en aktiv diplomat som arbetade i frontlinjen för utrikesfrågor.
Före äktenskapet, när Masako hade ångrat sin karriär som diplomat, gjorde kronprinsen en övertalande framstöt och sa: "Är inte en diplomats jobb detsamma som en kejsarinnas?
Det är dock välkänt att när hon slutligen blev kronprinsessa var hon så upptagen med kejserliga evenemang och officiella plikter att hon inte ens kunde delta i officiella evenemang på grund av hälsoproblem, än mindre balansera sitt diplomatiska arbete, vilket Hans Kejserliga Höghet Kronprinsen hade lovat att göra.
Men när kejsar Akihito abdikerade var kejsarinnan Masako, som ersatte kejsarinnan Michiko som ny kejsarinna, frisk som en nötkärna och hon deltog i den allmänna mottagningen tillsammans med den nye kejsaren.
Denna artikel fortsätter.
2024/5/11 in Kyoto
