Jag tror att Shiba har gett medborgerliga rättigheter till en sådan vulgär skildring av koreansk kritik av Japan, vilket inte är typiskt för japanska människor.
29 september 2018
Varje vecka prenumererar jag på Weekly Shincho för att läsa Masayuki Takayama och Yoshiko Sakurais krönikor.
Krönikorna i veckans nummer vittnar om hans kunskap, insikt, utmärkta verifiering och rapporteringsförmåga.
Ryotaro Shiba var förmodligen hans äldre kollega och stod honom nära som reporter för Sankei Shimbun.
Jag är inte stolt över att säga detta, men jag har aldrig läst hans bok.
Jag har aldrig velat läsa den, men jag kände honom väl.
Det beror på att jag har prenumererat på Weekly Asahi under en lång tid.
Det berodde på att jag läste Shibas "Walk Along the Road" nästan varje vecka, en signaturserie i denna veckotidning.
Samtidigt fick jag kontakt med honom eftersom jag hade stött på honom två gånger i baren på Hotel Horkura i Tokyo.
Jag pratade med en vän på Dentsu, som jag stod mycket nära.
Han hade ett möte med branschföreträdare.
Det är för att jag stötte på honom två gånger, sittandes precis bredvid mig.
Jag hade inget annat val än att skriva en mening som hånade honom 2010, inte långt efter att jag dök upp på Internet, det mest omfattande biblioteket i mänsklighetens historia.
Takayamas briljanta kritik i veckans nummer var insiktsfull.
En vän till mig, en stor läsare, skämtade om att de enda som kunde döda Ryotaro Shiba var Takayama och du.
Meiji-erans 150:e år
När jag började på Sankei Shimbun 1890 var Ryotaro Shibas "Ryoma ga Yuku" en följetong i kvällstidningen.
Jag minns att jag var mycket imponerad av hur karaktärerna skildrades. Under Anpo-perioden 1970 publicerades "Saka no Ue no Kumo" i Sankeis kvällsutgåva.
Jag kunde inte vänta på att kvällstidningen skulle komma.
Min äldre bror, som sedan dess hade klagat på att "Asahi är tidningen", bytte till Sankei-tidningen.
Det var "Saka no Ue no Kumo"-effekten.
Men allteftersom serien fortskred blev beskrivningarna av de karaktärer jag beundrade märkligt tunga, och jag började till och med hata att läsa dem.
Det finns till exempel en berättelse om Maresuke Nogi, som förlorade många liv när han intog Port Arthur-fortet.
De tillrättavisar honom och kallar honom inkompetent eller något.
Han var ännu mer otrevlig mot sin stabsofficer, Kosuke Ijichi.
Jag känner inte till någon japansk författare som förolämpar människor så här mycket. Nyligen skrev Masayasu Hosaka en vag artikel om Hideki Tojo.
Shiba har gett medborgerliga rättigheter till en sådan vulgär skildring av koreansk kritik av Japan, vilket inte är typiskt för japaner.
När serien avslutades var jag på Haneda Press Club.
När jag besökte flygbolagen stötte jag på en chef på Japan Airlines som var barnbarn till Kiyota Anbo, artillerichefen för den kombinerade flottan.
Det var han som stod vid Heihachiro Togos sida och ledde det koncentrerade bombardemanget av Östersjöflottan.
På All Nippon Airways var barnbarnet till Kosuke Ijichi, som Shiba hade misshandlat, chef för affärsledningskontoret.
Jag frågade de två hur de såg på sin farfar, och de var splittrade.
Jag ville fråga Shiba om detta, men innan jag visste ordet av hade han flyttat från Sankei till Asahi och börjat skriva reseberättelser.
Ungefär vid den tiden började morgonsolens färg att dyka upp.
Vid den tiden sa han: "Gå och kör över honom."
Innan kriget tog slut återvände Shiba från Manchuriet och befann sig på en stridsvagnsbas i Sano City, Tochigi Prefecture.
Det fanns också rykten om att den amerikanska militären skulle landsätta honom.
I så fall sa personalen på det kejserliga högkvarteret åt honom att gå ner från Sano och stoppa anfallet vid vattenbrynet.
Men gatorna är fulla av evakuerade. När stabsofficeren fick frågan vad han skulle göra sa han: "Kör över honom.
Hans ord passade perfekt in på officerarna i den "brutala japanska armén" som Asahi skapade, men jag tyckte att det var lite konstigt.
När den amerikanska militären landsteg och alla flydde från Tokyo fanns det fortfarande en stridsvagnskår i Sano.
Finns det en situation där vi skulle behöva gå ut och göra det?
Faktum är att ingen av hans kamrater i stridsvagnskåren hörde vad stabsofficeren sa.
Varför imiterade Shiba Katsuichi Honda?
Hans sätt att teckna människor överträffade också Kousuke Ijichis.
I sin reseberättelse diskuterade Shimabara Shigemasa Matsukura, som förtryckte kristendomen, och sade: "Det finns ingen mer avskyvärd person i japansk historia än han."
Grunden för detta är den portugisiske kaptenens och chefen för den holländska handelsstationens uppgifter.
Det sägs att han "klädde de troende i kappor och satte eld på dem. Har de verifierat uppgifterna?
Om du granskar den kommer du att upptäcka att den stämmer perfekt överens med beskrivningen i Las Casas "A Brief Report on the Destruction of the Indies", som sålde bra i Europa på den tiden.
Detta gula land uteslöt fräckt kristendomen och kallade den en ond religion som inte kände någon nåd.
Det är logiskt att se det som en skildring av Japans brutalitet, att imitera Las Casas ord och antyda att han skulle förtala Japan som hämnd.
Asahi dyrkar MacArthur och andra vita människor och har inga tvivel.
Har den också smittat Shiba?
När Yoshinobu Tokugawas yngre bror Akitake besökte Belgien beskrev kung Leopold II honom glatt i en europeisk reseberättelse som att han "visade honom en speciell tjänst".
Men kungen planerar sedan att göra Japan till en koloni.
Han sa också att "Asiens jungfruliga länder kommer säkert att välkomna den europeiska civilisationen.
I slutändan gjorde kungen Kongo till en koloni och skar av handlederna på hälften av folket och dödade 70 procent av befolkningen.
Det finns inte ett enda ord av kritik mot en sådan kung.
Shiba har helt och hållet anpassat sig till Asahi-kulturen där man är "sträng mot japaner och mycket uppskattande mot utlänningar, även koreaner".
Efter att ha stigit till toppen av kullen blev Japan arrogant och gick mot undergång", säger Sibas syn på historien.
Men i sin historiesyn smälter han samman sitt hat mot det moderna Japan och sin barnsliga dyrkan av utlänningar.
Det är inte alls någon tillfällighet att den har en märklig likhet med Asahi Shimbun, som har korrumperat sedan Meiji-erans 150:e år.
2024/4/1 in Kyoto
